Wallmans i Köpenhamn!
Torsdag morgon började med att jag inte fattade vad det var som ringde och störde mig i min sköna nattsömn. Sedan var det en tanke som gjorde sig påmind genom att skrika ut att jag faktiskt hade ställt klockan på 6.00 för att åka med skolan till Köpenhamn och gå på Wallmans salonger där.
Dagen spenderades därefter i en minibuss ihop med Matilda, Joëlle, Mathea, Johan, Maria, Bennie och Henrik, som var chafför och vår danslärare Henry´s kompis. Vi hade väldigt kul åt många saker och vi tjejer lekte ordlekar ett bra tag och lyckades på något sätt alltid komma in på samma ämne om och om igen... Inga ord nämnda men jag kan ju säga att det inte var helt barntillåtet. Haha. Hur som helst så när vi började närma oss Malmö och den berömda Öresundsbron skymtade i fjärran, bestämde vi tjejer oss för att börja göra oss iordning inför kvällen för att vara så fräscha det gick efter en dag i bilen. Vi bytte byxor och tröjor och sminkade oss i en salig blandning bak i bussen och det var lite allmänt kaos om man säger så.
Väl över på andra sidan sundet och framme vid parkeringshuset hade fördommarna mot de stackars danskarna redan haglat tätt och skulle fortsätta göra et tag framöver. Inte helt konstigt kanske eftersom det i parkeringshuset var dubbla rader med parkerningsplatser. Ingen fattade något förens vi insåg att det var så att man skulle lämna in nyckeln till några vakter som under kvällens gång bytte plats på bilarna beroende på om det var någon som stod längst in som skulle ut.
Inne på Wallmans fick vi en guidad tur bakom kulisserna. Loger, quick-change-rum och stå på scenen var några av de saker som vi fick ta del av. Mycket intressant att se och det gjorde själva showen flera gånger bättre att veta vilket arbete som låg bakom.
När showen väl började så var det helt olikt något jag någonsin sett. Det var som att gå in i en annan värld och vi från friskolan tjoade och levde loppan mest hela kvällen, vilket resulterade att i princip alla hade lite hesa röster idag.
Kan inte ta upp allt som hände på showen, men det togs mycket kort som jag ska försöka lägga upp några av här så att det blir ett litet urval av vad som hände under kvällen.
Efter själva showen flyttades alla bord och catwalken som var en del av scenen bort för att göra plats för ett dansgolv. Vi ungdomar som hade mycket adrenalin i kroppen gick ner och dansade för allt vi var värda och tog även några danssteg på koreografier som kommit till på danslektionerna. Bara att tänka hur vi såg ut uppifrån när vi gjorde en stor ring och körde Henry´s uppvärmingsdans ger mej ett sotrt leende på läpparna. Vilken underbar kväll!
Sedan var det till att pka till vandrarhemmet i Malmö och sova några timmar innan bilresan hem skulle påbörjas. Dock fattade vi inte först vart det var eftersom det var buskar som skymde det hela så att det inte syntes. Menmen, efter många om och men så fick alla en varsin säng att sova i och det tog nog inte många sekunder efter att jag lagt ner min bok förens jag sov som en stock.
Fredagen började med en välbehövlig dusch innan frukost och hemfärden fyllde schemat. Byte av chafför gjorde att vi fick åka med Henry hem, väldigt behaglig resa måste jag säga. Vi hade mycket kul på vägen och ordlekarna fortsatte ett tag efter några timmars sömn.
En tävling vid omkörningar utbröt där allt gick ut på att göra sig lustig över den andra bilen som blev omkörd. Många tecken och grimarser utväxlades mellan bilarna innan jag avslutade den med att "moona" (dock med trosorna på så tro inte för mycket) och trycka upp rumpan i rutan åt den andra bilen. Lite synd bara att man då inte fick se de andras reaktioner eftersom jag faktiskt stod lite åt fel håll för det. Haha.
Och nu sitter jag här och ler åt alla små stunder som dyker upp när jag tänker tillbaka på alla saker som hände under dessa dagar. Till er alla som var med: Vilken underbar resa! Det var riktigt värt och vi hade superkul!<3
Till er som inte var med: Det hade varit kul om ni var med. Men kommer det någon gång upp i framtiden att få åka till Wallmans i Köpenhamn borde ni inte tveka en sekund på att åka. Det är värt de där 10 timmar i bilen!
Pubspelning med mini-premiär
Andra pubspelningen igår då. Jag hade en liten mini-premiär på flera sätt kan man säga.
1. Det var första gången jag spelade på min nya flöjt offentligt.
2. Det var första gången jag spelade något klassiskt officiellt på skolan.
Lite kul att få spela på sin nya flöjt och att det gick såpass bra som det gick, för jag har ju faktiskt inte haft den så jättelänge ändå. Och att jag spelade klassiskt. Det är ju egentligen det jag är här för att utvecklas i, men har inte spelat upp något stycke förens nu. Lite synd, tycker jag nu i efterhand, jag har ju många låtar som jag skulle kunna ha spelat. Men det ska det bli ändring på nu, jag har fått lite blodad tand nu om man säger så och vill spela upp fler klassiska låtar.
Sandra spelade ju in mej med så jag fick höra hur jag själv lät. Var riktigt nöjd, men som alltid så är det några ställen där man tycker att man kunde gjort bättre och vet att man kunde ha tänkt på så att det lät rent. Men i övrigt så är jag supernöjd med tanke på också att jag inte har övat på den intensivt mer än 2 veckor och bara spelat ihop med Ulrika vid pianot ett fåtal gånger.
Nästa pubspelning har jag och Elin sagt att vi ska spela en duett som är superbra ihop med Lars-Inge på cellon. Är så kul med en till flöjtist på skolan så att man kan prata om vissa saker som kanske inte de som inte spelar flöjt förstår. Särskilt när vi har spelat ungefär lika länge med så blir det himla kul så att inte nån behöver anpassa sig till den andres nivå, utan vi är redan på samma nivå.
Grattis!
idag skulle farfar ha blivit 88 år om han hade levt. jag saknar honom så otroligt mycket att det inte finns ord... jag vet inte riktigt vad jag ska skriva så det får bli lite bilder som visar honom från sin bästa sida.
från i påskas när vi hade en jättestor brasa och massor med raketer.
julafton -06 tror jag. Johan hade fått en "huliganmössa" av pappa i julklapp och farfar tyckte det var jättekul att prova den.
Syskonskaran f.v. farfar, Arvid, Birger, Gustav och Anna-Brita. taget på första dagen av släktträffen vi hade på Lidhult på farfars sida.
denna bild som vi fann när vi städade i huset under helgen får avsluta. tror med stor sannolikhet att det är faster Britta i bakgrunden och farfar sitter och är allmänt busig. det var det han var bäst på och han var det ända in i det sista.
Jag kommer alltid älska dej!<3
Kärlek
Dagboken. vilken underbar film! har sett den med Matilda ikväll och jag kan inte mer än älska den. så fin historia om hur kärleken kan ligga i lä i flera år och sen plockas upp igen efter bara några timmar. lite temat: gammal kärlek rostar aldrig.
vilket får mej att tänka på en kärlek som alltid har varit lika flammande no matter what. Farmor och Farfar. vilket underbart kärlekspar det var. det kvittade vart de var så höll de alltid varandras händer så länge tillbaka jag kan minnas. de hade varit gifta i nästan 57 år när farmor gick bort för 1 år sen. och fortfarande så älskade de varandra lika mycket och verkade nykära hela tiden. det är så jag vill åldras. ihop med någon som fortfarande älskar mej lika mycket som jag älskar den, trots alla rynkor, sjukdomar och motgångar som blir efter 50 år.
det som jag tycker är mest fint med hela deras förhållande är att det även syntes utanför familjen. det var så fint när en granne som skulle måla postlådor åt oss 3 familjer som bor på Björkefors så sa hon: Jag har tänkt att jag ska måla två gäss som har en blomsterkrans runt deras halsar åt Magda och Erik, för de är så fina när de håller ihop och ser så förälskade ut vid så hög ålder." det tycker jag verkligen är fint, när folk runt omkring ser hur man beundrar och älskar en annan person.
"Tills döden skiljer oss åt..." var verkligen ett sant uttryck när det gällde dem och jag beundrar dem för det. för även om inte jag vet en bråkdel av vad de har gått igenom i deras liv så vet jag ändå att det har hänt många jobbiga saker. men de fortsatte älska varandra ända in i döden och de älskar varandra antagligen på det ställe där de är nu, vart det nu är. för de måste ha tagit vägen någonstans och de som finns där ser antagligen att de älskar varandra som två nykära tonåringar en vårdag. och för mej är det sån kärleken ska vara när man blir gammal.
bröllopskortet på Farmor och Farfar. Gammal kärlek rostar aldrig - inte ens när döden skiljer er åt! <3
sjuklig nostalgi-tripp
så nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli 17 så jag kan åka hem. eftersom jag smittar 24 timmar efter att ha spytt sista gången så var inte mamma så pigg på att ta hem mej när det kommer folk från småland imorrn för att jaga hela nästa vecka. och vi vill inte ha en repris av Hensnäs för några år sedan.
Hensnäs heter det där Hans, Lena och Jimmy bor. de är de som ska komma upp och jaga i veckan. men innan Lena kom in i bilden så bodde han i ett hus lite längre bort. så vi hade varit där över helgen i slutet av januari (som vi är varje år) och nästa dag skulle vi åka hem till värmland igen. dock började det blåsa något fruktansvärt under kvällen och det blev en storm som resulterade i strömavbrott. som grädde på moset så blev både mamma och pappa magsjuka under natten och mådde inte så jättebra dagen därpå när vi skulle hem. men vi var tvungna att åka hem eftersom jag och Johan skulle till skolan dagen därpå, så det var bara att sätta sig i bilen och köra de 40 milen hem som i vanliga fall tar ungefär 6 timmar med en liten paus om det är fint väder. denna resa var det inte så fint väder eftersom det var storm i större delen av södra sverige fortfarande + att mamma och pappa var tvungna att stanna med jämna mellanrum för att springa ut ur bilen. med andra ord hade vi mycket emot oss som gjorde att hela resan tog ungefär 8-8.30 timmar hem. låter kanske inte så fräscht, men det är något vi skrattar åt nu i efterhand och ofta skämtar om när Hans och c/o kommer upp eller när vi kommer ner till dem.
Nu när jag är inne på lite gamla minnen måste jag ju bara få berätta om enda gången mamma och pappa var ovänner.
det var också i slutet av januari och vi hade börjat åka neråt i sverige för att hälsa på Hans. dock klagade pappa lite på hur mamma körde efter ett tag (tror det var i höjd med Kristinehamn) och mamma fick en utbrott och sa att pappa kunde få köra resten av vägen, han som var så himla duktig på att köra. sagt och gjort, de bytte förare men inte ett ord till på flera timmar. jag och Johan som för en gångs skull kom väldigt bra överens med varandra satt i baksätet och försökte pigga upp den lite med några lekar vi brukar leka för att få tiden att gå när vi åker bil långt. vi lyckades inte så bra och man kunde skära i spänningen i bilen med kniv. med andra ord så orkade jag och Johan inte leka medlare så väldigt länge och satte oss att sova en stund istället innan vi skulle fika. väl framme vid fikastället (som hade bytt ägare för femtielfte gången) var det inte många ord som yttrades, förutom: "nästa gång stannar vi på ett annat ställe och fikar!", "är ni färdiga så vi kan gå?" och "gå på toaletten så vi slipper stanna nån mer gång och kommer fram nångång?". vi satte oss in i bilen igen och åkte under tystnad vidare. lagom framme vid Gislaved, vilket betyder att vi nästan är framme, så stannade pappa för att ta lite luft. mamma följde med ut och de blev sams igen och allt var frid och fröjd resten av de återstående milen. dock hade inte jag och Johan haft det så himla kul under den senare delen av resan och ville inte riktigt ingå i deras helomvända känslostämning. det var bland de längsta bilturer jag har varit med om, även om den bara tog 6 timmar som vanligt, men det är också något vi kan skratta åt nu i efterhand och som jag inte drar mig för att berätta för släkt och vänner en tråkig biltur.
men nog med nostalgi för denna gång, nu väntar dusch och väntan tills klockan blir 17. vill inte riktigt smitta alla på elevhemmet med min sjuka och vill hem så fort som möjligt.
sjuka kramar på avstånd // anna
visning av skolan
idag har jag pratat med min förra flöjtlärare Ritha en hel del. hon ringde och frågade om jag var intresserad av en flöjtkurs i Öxnared på höstlovet, men det var lite för dyrt så jag var tvungen att tacka nej, tyvärr. hade varit väldigt kul, men eftersom jag och sandra kommer flytta om ca 2 månader så måste jag spara pengar till olika saker vi måste köpa dit. men får spara pengar till nästa år så jag får åka då istället.
sen sa hon att en av mina gamla flöjtkompisar och hennes kompis kommer och kollar på skolan imorrn så jag ska ta hand om dem. det ska bli underbart kul att få träffa henne och att hon faktiskt funderar på att börja här på skolan. så "programmet" som jag har knåpat ihop tills imorrn ser ungefär såhär:
8.15 - 9.15: Matte B med 2orna. 9.30 - 10.30: Min ensemble-lektion. 10.55 - 12.10: Gympa med 1orna.
10.20 - 12.15: Lunch
12.15 - 13.30: Min GeMuB-lektion.
13.30 - 14.20: Matilda´s sånglektion.
14.10 - 15.25: Naturkunskap A med 1orna.
vi ska inte vara kvar på hela lektionerna och kolla utan bara droppa in, kolla läget lite hur det är där och sen gå vidare och kolla runt lite på skolan. och Louise, som hon heter, ska ta med sig flöjten så att vi kan spela lite när vi inte har något att göra. synd bara att vi inte har alla våra musikämnen på samma dag, som kör och dans (jag räknar i alla fall det till musik), och till exempel min flöjtlektion eller nått. men det blev ju lite hastigt på så det får gå bra ändå.
men jag ser fram emot morgondagen och ska nu gå och lägga mig för att vända tillbaka dygnet efter helgen.
puss // anna
mârtenshelgen
fredagen spenderades på Ritz där jag, Magnus och Hannes såg Bob Hund. Synd att inte Matilda kunde följa med, men hoppas hon kan bli med nästa gång vi ska ut istället. I allafall så var det inte jättemycket folk nere i baren när vi gick dit heller, men det blev bra tillslut ändå.
igår var jag hem till kusinbarnet Emil, eftersom han fyllde 11. så vid 19 drog kosan till sälboda i några timmar innan jag fick skjuts in till stan av mamma. fick tillbaka min bil med, så nu åker jag inte grå saab kombi längre utan en grön mazda "halv-kombi" eller vad man nu säger. rätt nice faktiskt. senare på kvällen var vi ett gäng som kollade läget på tivoliplatsen, men det var ganska dött, för de började stänga nästan precis när vi kom dit. styrde efter det stegen in mot stan och "the big hangout" timmy´s. haha, det är verkligen där alla träffas, äter lite pommes och härjar runt lite. men det blev Ritz igår med, och det var verkligen inte värt att gå in. det var i princip ingen där så vi ställde oss och pratade med bartendrarna tills vi var tvungna att gå.
det enda som inte har varit det bästa med helgen är att det har varit både fullmåne och tivolit precis utanför fönstret. så jag som vanligtvis blir ganska påverkad av att det är fullmåne, har fått ännu svårare att sova ut när tivolit stänger ca 1 och startar 9 på morgonen. men det har gått bra ändå. får sova lite bättre inatt istället.
men som sagt: har varit en bra helg och jag är supernöjd med den. tack alla som har gjort min helg en minnesvärd upplevelse!
Hej på Mârten!
idag är det mâten här i arvika. eller, det är ju hela helgen men det börjar idag med alla karuseller som har stått på tivoliplatsen sen i måndags och imorgon kommer hela stan att fyllas av gatustånd som säljer allt från strumpor till leksakspistoler. ganska kul ändå att gå runt och bara titta på folk och umgås lite.
men ikväll så är vi några stycken som ska ut på Ritz för det är Bob Hund där ikväll så det blir kul. få klä upp sig lite och bara ha kul med vännerna är nog bland det värdefullaste som finns tror jag.
jag har en känsla av det är något som kommer hända ikväll med som inte är riktigt planerat. kan inte säga om det är bra eller dåligt, men det är nånting i allafall. hoppas på att det är något bra, annars kan det förstöra en hel kväll. man har haft kul innan och sen händer något och stämningen bara dör och det inte blir kul alls längre.
igår pratade jag med Anna med om hur jag känner med allt och att jag nog behöver hjälp. så hon skulle prata med lite folk och kolla runt lite. känns väldigt bra att jag äntligen inser att jag faktiskt behöver hjälp. för jag kommer från en släkt full av "o-hypokondriker", med andra ord: "det är inte så farligt, jag behöver ingen doktor, för då visar jag svaghet" ungefär. både farfar och Lars-Eric var sådana och Pappa är likadan än. så när jag började känna att jag kanske behövde nån att prata med så dröjde det inte många sekunder innan det dök upp två små "gubbar" på axlarna som var oense om vad jag kände och hur jag skulle gå till väga. den ena sa att jag gjorde helt rätt och att jag faktiskt behöver nån att prata med som kan få ur mig alla känslor jag går och bär på. medan den andra klagade på mig att jag var vek och fasiken inte behövde nån annan än mej själv för att ta mej igenom allt det som hänt de senaste månaderna. men när jag pratade med Anna så var det som om gubbarna bara försvann och ersattes av att jag kände att jag mådde bättre som tog mitt förnuft till fånga och valde att be om hjälp med att få bli mig själv igen.
