typiskt  att man ska bli liggande i spysjuka när man ska iväg och se på Zorba. känns lite som min vanliga tur faktiskt... men det är väl smällar man får ta ibland, nu kanske jag kan få slippa ha det på nått år igen. har haft det ungefär vart annat år nu sen 7an, medan alla andra kanske inte har haft det sen de var 10 eller nått. men man fungerar väl olika.
så nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli 17 så jag kan åka hem. eftersom jag smittar 24 timmar efter att ha spytt sista gången så var inte mamma så pigg på att ta hem mej när det kommer folk från småland imorrn för att jaga hela nästa vecka. och vi vill inte ha en repris av Hensnäs för några år sedan.

Hensnäs heter det där Hans, Lena och Jimmy bor. de är de som ska komma upp och jaga i veckan. men innan Lena kom in i bilden så bodde han i ett hus lite längre bort. så vi hade varit där över helgen i slutet av januari (som vi är varje år) och nästa dag skulle vi åka hem till värmland igen. dock började det blåsa något fruktansvärt under kvällen och det blev en storm som resulterade i strömavbrott. som grädde på moset så blev både mamma och pappa magsjuka under natten och mådde inte så jättebra dagen därpå när vi skulle hem. men vi var tvungna att åka hem eftersom jag och Johan skulle till skolan dagen därpå, så det var bara att sätta sig i bilen och köra de 40 milen hem som i vanliga fall tar ungefär 6 timmar med en liten paus om det är fint väder. denna resa var det inte så fint väder eftersom det var storm i större delen av södra sverige fortfarande + att mamma och pappa var tvungna att stanna med jämna mellanrum för att springa ut ur bilen. med andra ord hade vi mycket emot oss som gjorde att hela resan tog ungefär 8-8.30 timmar hem. låter kanske inte så fräscht, men det är något vi skrattar åt nu i efterhand och ofta skämtar om när Hans och c/o kommer upp eller när vi kommer ner till dem.

Nu när jag är inne på lite gamla minnen måste jag ju bara få berätta om enda gången mamma och pappa var ovänner.
det var också i slutet av januari och vi hade börjat åka neråt i sverige för att hälsa på Hans. dock klagade pappa lite på hur mamma körde efter ett tag (tror det var i höjd med Kristinehamn) och mamma fick en utbrott och sa att pappa kunde få köra resten av vägen, han som var så himla duktig på att köra. sagt och gjort, de bytte förare men inte ett ord till på flera timmar. jag och Johan som för en gångs skull kom väldigt bra överens med varandra satt i baksätet och försökte pigga upp den lite med några lekar vi brukar leka för att få tiden att gå när vi åker bil långt. vi lyckades inte så bra och man kunde skära i spänningen i bilen med kniv. med andra ord så orkade jag och Johan inte leka medlare så väldigt länge och satte oss att sova en stund istället innan vi skulle fika. väl framme vid fikastället (som hade bytt ägare för femtielfte gången) var det inte många ord som yttrades, förutom: "nästa gång stannar vi på ett annat ställe och fikar!", "är ni färdiga så vi kan gå?" och "gå på toaletten så vi slipper stanna nån mer gång och kommer fram nångång?". vi satte oss in i bilen igen och åkte under tystnad vidare. lagom framme vid Gislaved, vilket betyder att vi nästan är framme, så stannade pappa för att ta lite luft. mamma följde med ut och de blev sams igen och allt var frid och fröjd resten av de återstående milen. dock hade inte jag och Johan haft det så himla kul under den senare delen av resan och ville inte riktigt ingå i deras helomvända känslostämning. det var bland de längsta bilturer jag har varit med om, även om den bara tog 6 timmar som vanligt, men det är också något vi kan skratta åt nu i efterhand och som jag inte drar mig för att berätta för släkt och vänner en tråkig biltur.

men nog med nostalgi för denna gång, nu väntar dusch och väntan tills klockan blir 17. vill inte riktigt smitta alla på elevhemmet med min sjuka och vill hem så fort som möjligt.

sjuka kramar på avstånd // anna