Marit Bergman
Här sitter jag en fredag och lyssnar på Marit Bergman och bara tar det lite lugnt ett tag. Hennes musik är verkligen bland det bästa jag vet. Jag blir inte annat än glad när jag lyssnar och texterna är så himla bra! Jag var och såg henne första gången live i våras på Scala i Karlstad, snart ett år sen faktiskt, efter att ha lyssnat på henne ett bra tag. På scenen fanns endast ett piano, ljusstakar och en mikrofon. När hon sen kom ut så satte hon ett glas rödvin på pianot och började spela låtar från hennes nya album och även några gamla godingar. Det var inte hysteriskt mycket folk i publiken och det gjorde att det hela blev en väldigt intim konsert. Det kändes faktiskt som om vi satt i hennes vardagsrum och lyssnade på henne. Helt underbar upplevelse verkligen.
Så dagen tips blir: Lyssna lite på Marit Bergman, man blir om inte annat lite gladare än innan.
// Anna
Planera bör man, annars... ?
Planering. Det är det mitt liv består mest av just nu. Planering och övning.
Jag tycker egentligen inte om att planera för mycket utan vill ha livet lite öppet så att man kan göra små impulsutbrott och vara lika nöjd för det. Men nu är en tid som jag måste planera och skriva in i almenackan vad och när jag ska göra dem. Nu när jag har min konsert i antågande så måste jag skriva upp reptider och lektioner utöver skolschemat.
Fast samtidigt som jag inte gillar att planera så är det också det enda sätt som kan få mig att verkligen ta tag i att göra saker. tidigare i veckan på min pianolektion gjorde jag och Rasmus ett veckoschema över vilka tider jag ska öva på både flöjt och piano. Det står till och med när jag ska gå och äta. Jag har börjat på det och det funkar helt okej. Nu gäller det bara att få in det i skallen med så att jag har stenkoll på tiderna. Haha.
Och samtidigt som jag planerar saker inför konserten så har jag små planeringsjobb på sidan av lite, men det är lite hemligt så det planerar jag att inte berätta för någon mer än för de som redan vet. Snart infinner sig lovet på riktigt med. Det enda jag egentligen har kvar i skolan är att repa hela dagen imorgon ungefär. Jag ska sunga lite med Charlotta inför intagningsprov, ha flöjtlektion med Gunnar och repa länge, länge på eftermiddagen med min ensemble. Det är kul, men ansträngande också eftersom hjärnan måste vara på helstpänn den mesta av tiden och tänka. Men efter att allt repande är klart så har jag lov och på det har jag inte så mycket planerat känns det som, men det kommer bli fullt upp hela veckan ändå. Jag ska flöja med familjen till Umeå för att min käre bror ska kolla på en skola där, jag har en massagetid, en tandläkartid och en halvt planerad fika att göra, och det känns faktiskt inte som att det ska bli några större ansträngningar för att klara av det.
Nej, nu hade jag planerat att åka hem och städa lite, men det kan vänta tills imorgon innan jag åker till posten för att hämta mitt brev som var för tungt och med för lite porto på.
So long!
//Anna
Längtan!
För de som är gluten-, laktos- och sojaintolleranta anordnas varje år en mässa i Sollentuna där man kan gå runt och provsmaka på produkter från olika företag inom "allergibranshen" och även handla lite av deras urval. Ett av företagen heter Hans & Greta och finns i Söderköping och de gör de mest gudomliga bakverk och matbröd. Jag och min mamma brukar åka dit ungefär vartannat år för att inhandla gott bröd och för att uppleva känslan av att bara kunna gå runt och provsmaka utan att behöva fråga om det är glutenfritt eller vad det är för miljö det är bakat i. Jag är med andra ord helt salig över att vara där och speciellt vid montern som säger Hans & Greta.
Vi har inte varit där på några år för att det inte har passat riktigt, så både jag och mamma flög i taket av glädje när en arbetskamrat på ICA sa att de skulle börja beställa hem bröd därifrån.
Så igår åkte jag hem för att äta det jag alltid längtar mest efter hela tiden; ett wienerbröd. Det är så underbart att känna den krispiga konsistensen i munnen att jag bara njuter. Nu har jag 5 stycken wienerbröd i frysen som ligger där för speciella tillfällen.
Det är min längtan, som jag kanske borde ge till läraren i Nutida konst.
//A
Jag syr mamma! Jag syr!
Detta har dock förändrats en smula. De senaste åren har jag tittat beundrande på de som faktiskt kan sy och hoppats att jag någon dag ska kunna ha orken att sy såpass mycket att jag blir bättre.
Det steget kan ha blivit taget igår kväll då jag med mitt nyinförskaffade tyg åkte hem till mamma för att sy löpare till matbordet i Arvika. Jag sick-sackade kanter, nålade fåll och sydde för glatta livet och kände vågen av självförtroende svepa över mig som ett varmt täcke. Jag fick tre mycket vackra löpare att lägga på mitt bord vid middagar och jag blev otroligt nöjd över vad jag hade presterat.
Full av mitt nyvunna självförtroende tog jag mig även an att sy en kudde av en tygbit som ingen ville ha när vi rensade i farmor och farfars hus. Även detta gick över förväntan och jag sög åt mig av alla tips som mamma gav mig under kvällen som en tvättsvamp som suger vatten.
Dock varade inte drömmen alltför länge då mamma bad mig sy en stolsdyna. Jag var med andra ord tvungen att SVÅNGA SAMTIDIGT SOM JAG SYDDE! Paniken steg och jag klarade helt enkelt inte trycket och lämnade över ansvaret till mamma.
Jag är väldigt stolt över mig själv som faktiskt tog tag i min önskan om att kunna sy bra och även om jag bara kom till att sy rakt denna gång är jag fast besluten om att svänga nästa gång jag ska sy något. Jag har fått mersmak av att sy och är redo att utforska nya stigar i området.
//A
(Även om det nu är så att den som läser kan sy och skrattar åt min rädsla för svängar så kan det nog jämföras med att behöva gå på lina första gången 5 meter upp i luften utan säkerhetslina istället för att vara nära marken. Det kan inte annat än sluta illa, så man måste få känna lite på hur det hela går till först innan man slänger sig upp.)
Födelsedag!
Helgen har spenderats i grannhuset här på gården för att plocka ur saker och möbler innan snickarna kommer till veckan och river ut golv m.m. Det känns ganska konstigt att gå där och plocka. De saker som man själv ser lite värde i och vill behålla känns det som om man stjäl, och de saker man slänger för att de är trasiga känns det som om man kanske skulle ha behållit. Allt är helt enkelt uppochner i huvudet, men det är sådant som måste göras. Jag går hela tiden och väntar på att ni ska komma hem och bli helt förkrossade över vad vi har gjort med era saker, även om jag vet att det inte kommer hända. Ni kommer aldrig komma tillbaka och jag hatar det. Ibland lever jag i illusionen att inget av det som har hänt de senaste åren har hänt och kommer på mig själv med att titta in i huset för att se om ni är hemma så att man kan få gå ner och bara prata en stund. Men i samma stund som jag ser att det är svart där inne så blir jag ett vrak och vaknar upp ur min egen lögn och mår kasst i flera dagar.
Idag skulle farmor ha blivit 90 år. Idag skulle vi ha varit allihop där nere och hjälpt till att duka och göra mat innan vi åt lite ostkaka med grädde och hemgjord sylt. Tänk vad lite det krävs av en för att fantisera ihop hur det skulle kunna vara. Men vi ska åka ner till graven och tända ljus för att hedra henne. Hoppas att det finns ostkaka där du är nu så att ni kan sitta själva och äta gott i alla falla.
Grattis på födelsedagen farmor! <3
//A
Ett kort på en ung farmor som vi fann nere i huset.
Bröllopskortet.
Farmor och Nora, en bekant från USA som var på besök 2004.
Jag har en plattfot!
Då var första veckan i skolan avklarad. Den har gått superfort och jag vet helt ärligt inte vart den har tagit vägen. Måndagen var helt okej. Vi hade skridskor på gympan, jag som inte har stått på ett par skridskor sen 9an...! Men det gick bra, jag och Maria höll hårt i varandras händer när vi åkte runt, runt på rinken och upprepade de magiska orden för att ta oss frammåt: Vänster, höger, vänster, höger, vänster, höger.... Tillslut gick det riktigt bra för oss och jag ger oss definitivt ett godkänt betyg.
Tisdagen spenderade jag faktiskt framför datorn hela dagen. Jag jobbade på mitt projektarbete där jag har arrangerat några låtar av Stevie Wonder för en "mini-orkester". Så jag jobbade hela dagen med det, hade möte med min handledare som gav mig en läxa i att skriva om ett arr som inte skulle framhäva melodin alls som det var, det var tur att det var den låten för jag gillade inte hur jag hade skrivit den heller. Haha! Jag hade även möte med mina musiker och vi pratade lite om vad som kommer hända nu m.m.
Onsdagen var studíedag så jag satt med läxan hela dagen i princip innan jag, Sandra och Matilda hade tacokväll med Morden i Midsommer. Trevlig kväll må jag säga.
Igår torsdag hade vi kör. Det är nog bland den roligaste av kurserna jag har. Det låter så bra om oss så man kan inte bli annat än glad när jag hör oss sitta och sjunga. Det är som låten säger Musik ska byggas utav glädje! Av glädje bygger man musik! Har man ingen glädje i det man spelar eller sjunger så blir det inte riktigt bra musik, och vår kör har väldigt mycket glädje! Jag gjorde mig även en liten tur till Karlstad för att gå till tandregleringen (som jag gör en gång i halvåret nu när jag har tagit bort rälsen). Det hela gick påca 10 minuter så det kändes inte så värt att åka nästan 20 mil fram och tillbaka för det. Fast jag fick träffa MIN Frida en liten stund med innan jag gick till tandläkaren. Tyvärr så blev inte det heller mer än några minuter, men där är jag glad över det lilla! När jag hämtade bilen, som jag ahde ställt vid Fridas lägenhet, efter tandläkarbesöket så gick jag helt busigt in och lämnade en liten lapp med några få ord som bara vi kan skratta åt, därav rubriken. På kvällen var det premiär av Succeduon Anders och Måns. Den halvtimmen spenderades på elevhemmet med mycket godd sällskap, bland annat så hade Pelle hittat vägen från Stockholm. Ett kul återseende.
Idag är jag egentligen ledig, men jag sitter här i skolan ändå. Jag ska öva lite hade jag tänkt och då är det lika bra att vara här i tid. Sen ska jag även möta Anna vid 9 och prata om låten jag har arrat under veckan. Sen ska jag åka till Missionskyrkan och hämta mina täckbyxor som Matilda glömde där igår, åka till ICA och kolla om de har några bananlådor tills helgen nu när vi ska plocka ur Farmor och Farfars hus och om jag hinner och orkar ska jag även åka en sväng till Rackstadmuseét och prata lite med dem, eftersom de än en gång inte har hört av sig.
Som sagt, veckan har gått fort och jag ska njuta av helgen och ledigheten för att ha nya friska tag inför nästa vecka som antagligen kommer gå lika fort den.
//A
Mycket på G
Senaste uppdateringen får handla om följande:
- Sökningar
- Köldskador
- Djursjukhus
- Resa
- Sökningar
Jag har sökt till två musikhögskolor! Ingesund och Kungliga musikhögskolan. Jag söker mest bara för att kolla för egentligen vill jag gå på en folkis-linje ett år innan jag på riktigt vill in på lärarlinjen på Ingesund. Men i vilket fall som helst så började nerverna pirra i mig när jag hade klickat i rutan som sa "Skicka iväg ansökan". Som genom ett trollslag blev jag plötsligt medveten om att dessa sökningar kanske bestämmer hur hela min framtid ska se ut...! Läskig tanke, men det blir nog bra, hoppas jag.
- Köldskador
Min underbara far sa för några dagar sen (när det "bara" var 20 grader kallt ute) åt mig och min bror att gå och kolla vattnet i sommarstugan och i farmor och farfars gamla hus. Sagt och gjort, vi drog på oss både underställ, termobyxor och flera lager med halsdukar, tog hunden och gav oss iväg. Som vi själva antagligen trodde så hade det frusit lite i sommarstugan och vi vred på värmen för att det skulle tina upp. Dock var vi inte beredda på att det skulle vara bottenfruset i toaletten i farmor och farfars hus..! Det blev till att starta kaminen och sätta på alla element, som ingen i familjen faktiskt tänkt på att dra igång under vintern, så att värmen skulle infinna sig. Lite dumt att glömma elementen, men det är sånt som händer. I vilket fall som helst tinade rören upp under natten och orsakade en swimingpool i hallen och badrummet och far fick riva ut golv m.m. Visst gillar vi att det är snö och kallt ute, men inte såhär kallt. Jag menar, vi jobbar just nu i skift med att hålla kaminen och värmepannan igång när graderna kämpar sig neråt -30 vissa kvällar. Ge oss -5 för en gångs skull...?
-Djursjukhus
Igår när det var lite mildare ute gick vi ut en sväng. Vi tog inte med oss hunden, för att han hade ont i tassarna efter att ha varit med och hämtat ved, så han stannade hemma. När vi väl kom tillbaka och skulle göra mat hade han redan ätit... EN HEL CHOKLADASK!! Paniken infann sig och vi ringde jourhavande människa på djursjukhuset som sa åt oss att komma ner till karlstad direkt för att han skulle få kräkmedel. Jag och mor kastar i oss lite uppvärmd mat och sedan gick den gamla bilen fort ner till Färjestads smådjursklinik (jag tror faktiskt att jag slog tidsrekord till kliniken). Väl inne fick han en liten undersökning, mat och en spruta och vi fick höra att om ca 5 minuter så kommer han börja kräkas. Efter ungefär en timme var allt färdigt och vi fick ett saftigt kvitto på över 1000-lappen. Vi älskar vår hund och gör allt för att han ska må bra, men det här var definitivt bland de dyraste chokladaskar vi någonsin fått till jul.
- Resa
För att lätta upp stämningen lite såhär i slutet av inlägget så vill jag bara säga att jag ska iväg på något så kul som "Flöjtfest 2010" i Stockholm! Det är med andra ord en festival, med enbart en massa flöjt! Underbart! Jag ska sitta med och lyssna på en sorts masterclass där några av europas största flöjtister ska spela och på en konsert med Sir James Galway och hans fru (som jag dock inte kommer ihåg vad hon hette förutom Lady.. nånting). De ska tydligen försöka slå världsrekord i hur många flöjtister som kan spela på samma gång, och jag är fruktansvärt spänd inför detta. Så otroligt kul att få vara med om något liknande. Jag ska samtidigt bo hos min pappas faster Anna-Brita och hennes man strax utanför Stockholm och det ska bli kul att träffa dem genom något roligt istället för på sättet vi har träffats de senaste 3-4 gångerna... Jag hoppas verkligen att detta lever upp till mina förväntningar och att det kan bli en bra uppstart till min studentkonsert som är den 11 mars kl. 19.00 på Rackstadmuseét i Arvika.
Ha en fortsatt bra, men kall, dag!
//A
Försenad tillbakablick...
2009 har varit ett år att minnas, jag har varit med om så mycket som ger mig erfarenheter för livet.
Början av året var ganska händelselöst, men framåt maj/juni drog hela karusellen igång. Skolan slutade med ett stort brak och man sa hej då till alla sina vänner för en tid och sommarjobbet på ICA Toria tog sin början samtidigt som en ny familjemedlem flyttade hem. Sigge. Det lilla yrvädret som satte fart på hela huset och som slängde sina långa ben hit och dit i sina försök att hålla koll på sig själv.
Sommaren blev även sommaren då jag, Matilda och Sandra hade några underbara verklighetsflykter på Frykdalsdansen. Underbara vänner, mycket dans och fest.. vad mer kan behövas när man bara lever livet och inte behöver tänka på vad morgondagen kommer erbjuda.
Sen hände det ofattbara. 31 juli dog min underbare farbror Lars-Eric i cancer efter bara några månaders sjukdom och helt plötsligt kastades man tillbaka in i den verklighet man för en stund hade lämnat. Man hade varit på sjukhuset och sett både upp och nedgångarna. Ett steg fram, två tillbaka, ett steg fram, två tillbaka... Men när inte kroppen orkar mer så finns det tyvärr inte mycket man kan göra.
Strax efter att man hämtat sig från chocken att Lars-Eric inte längre fanns kom nästa händelse som ett jordskalv som för många månader raserade mitt liv. Farfar. 6 augusti blev din sista levnadsdag och vi alla gick in i en sorts dvala och satte livet på paus.
Begravningarna blev som en förvrängd vardag och för varje dag som gick försvann ni bara längre och längre ifrån oss. Det var den värsta tiden jag har upplevt och det går inte en dag utan att man tänker på er. Älskade och saknade.
Sommaren tog slut och skolan började med att jag tog körkort. Vilken underbar känsla! Första turen helt själv utan att mamma sitter brevid och skriker är helt otrolig. Jag hade bestämmt mig sedan länge att bil skulle jag kunna klara mig utan ett tag och bara låna bilen av mor och far någon gång om det behövdes, men helt plötsligt köpte jag farfars gamla bil av pappa och jag var fast. Även om det inte riktigt var planerat att det skulle bli på det viset, så var det nog det jag behövde just då, en liten förenkling i mitt liv.
Det som tyngde mig mest under höstperioden, förut sorgen som hängde som ett svart moln över mig varje dag, var att jag försummade min alldeles egna, underbara, bästa vän. Jag satte allt som hette socialt liv åt sidan och insåg inte att hon fanns där. Det största misstaget jag gjort i hela mitt liv gjorde att jag höll på att förlora dig med. Som tur är kom jag på mig själv med att vara en idiot av allra högsta grad och du underbara fanns fortfarande där. Vad hade jag gjort om jag hade förlorat dig? Ingen aning. Och jag hoppas att jag aldrg behöver få veta det heller. Du är den bästa Frida och jag älskar dej!
Hösten började gå över i vinter och jag blev helt plötsligt sambo med Sandra i en mysig 2:a med knarrande golvplankor och snedtak. Det var på något sätt ett stort steg in i vuxenlivet att flytta ifrån elevhemmet och till eget boende där man kunde göra precis som man ville, nästan i allafall. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade och jag hoppas att vi får samla många goda minnen där.
Nyåret blev en dundersuccé. Inflyttningsfesten blev kombinerad med att det nya årtiondet ringdes in. Det blev en fest som jag endast kan komma ihåg som lyckad och otroligt kul. Serpentiner, spel, dans och god mat är de största huvudingredienserna förutom underbara vänner som gjorde det hela ännu mer minnesvärt.
Mitt år har som sagt varit minnesvärt på både gott och ont, men det är det som bygger en människa. Man utvecklas efter vad det är som händer en och vissa saker går inte att påverka. Men man får helt enkelt bara göra det bästa av situationen och försöka leva vidare i nuet och blicka framåt. Jag säger inte att man ska glömma, man behöver bara komma över gränsen för att komma ihåg utan att det gör ont.
För min del så kan 2010 inte bli annat än bra, känns det som. Jag är superexalterad på vad det nya året har att erbjuda mig och jag kommer ta vara på varje chans jag får.
Med detta inlägg önskar jag ett underbart 2010!
/A
Låtskrivare: Anna ?
Jag är lite arg på mig själv faktiskt. Jag är alldeles för blåögd och tror alltid det bästa om folk. Men det är ju inte alltid så att alla är som jag tror heller, och det slutar bara med att jag blir besviken... Det är kanske låter helt knäppt att jag blir arg på mig själv för att jag försöker se det bästa i folk, men just nu känner jag att det är det som får mig på fall. Gång efter gång dessutom. Så nu ska jag börja sålla lite bland de folk jag träffar och inte tro att alla är små änglar.
Nu har jag skrivit av mig lite, underbart.
Men nu till det jag tänkte skriva om från början. Vi har precis haft arrangemang och komposition med Rasmus och vi skulle nu få börja skriva eget material. Jag har inte varit så intresserad av det tidigare för jag har på något sätt sett begränsning i att bara skriva låtar med text och lite att man är "tvungen" att skriva sånt som har text, ackord och en nynnbar melodi. Men hur som haver så började det hela i eftermiddag när jag hade flöjtlektion med Gunnar. Han gav mig då en låt av en kille som bara blev 26 år och hade skrivit bl.a. en opera, två konserter och några solostycken för olika instrument. Dock levde han ju i början av 1700-talet och då fanns ju inte den populärmusik som finns idag. Men jag blev väldigt förälskad i stycket och har bestämt mig för att ha med det på min studentkonsert.
Men för att komma till det som jag ska komma till så blev jag väldigt inspirerad av det stycket och hade det i tankarna nästan hela tiden efter lektionen. Och nu när vi hade lektionen med Rasmus så sa han att vi skulle börja skriva våra egna låtar. Sagt och gjort. Jag hade i princip bara det stycket i huvudet så jag skrev ett eget klassiskt stycke med inspiration av det. Och det blev en hel låt! Så jag ska prova spela den imorgon när jag övar och se hur det låter och verkar, men jag tror nog att det kan bli rätt så bra. Rasmus tog kopia på den och skulle kolla på den över lovet lite och säga vad han tycker om den, och jag känner att det vore kul om jag kunde skriva till violin- och cellostämmor till, om den nu blir bra.
Men jag har verkligen funnit min nisch tror jag när det gäller att hitta på egen musik. För jag kan ju bara fortsätta skriva nu när jag vet att det går. Jag kan bara ta ett papper och komma på en låt till den sinnerstämning som jag befinner mig i just för tillfället, fast i mer klasssiskt tappning.
Åh vad livet är underbart! Jag har fått mersmak och jag kan ju inte annat än bli bättre!
//A
Hitta på nått...?!
Jag hatar att det är så, jag vill ha något att göra hela tiden för att jag inte ska blir helt förslappad och inte göra något alls istället. Visst tycker jag att det är härligt att bara få vara ibland och inte behöva göra något eller bara ta det lugnt för att hitta mig själv, men det funkar inte för mig i längden. Jag kan inte gå i flera dagar utan något vettigt att göra.
Just därför är jag orolig att inte hitta något jobb när jag är färdigutbildad. Jag skulle helt enkelt inte bara kunna gå och vänta på att få något att göra. Med det säger jag ju inte att det är så att i så fall bara skulle ligga på sofflocket och inte ta tag i saker, det jag menar är att om man har lämnat jobbansökan till hur många ställen som helst så kan man ju nästan inte göra mer än vänta. Eller?
Jaja, det är väl inte riktigt dags för det än kanske, men jag har väldigt lätt att gå händelser i förväg.
Hur som helst så måste jag snart få något att göra annars går jag åt...!
//A
Rep, Dans, Mat, Sova, Rep, Dans, Mat, Sova...!
Det är verkligen roligt att få märka utvecklingen på sig själv under de veckor som vi har repat låtarna. I början funderar man verkligen på hur tusan det ska gå och hur man ska kunna lära sig allt utantill, men nu när det är mindre än en vecka kvar till konserten så kan man det mesta utantill och kan koncentrera sig på små detaljer istället för stora problem som fanns i början. Det är lycka om nått, i alla fall för mig.
Dock gör allt detta att jag inte hinner öva så mycket på flöjten som jag skulle vilja... Lite dumt, men efter MJ så kan man återgå till det normala övandet igen. För det är ju faktiskt så att när man har hört musik och repat en hel dag så vill man bara ha tyst omkring sig. Man orkar helt enkelt inte öva i flera timmar efter det. Synd, men that´s life ibland.
Snart ska vi även dansa i flera timmar för att sätta danserna till konserten. Man kommer dit och känner att man inte riktigt orkar dansa, men när man väl drar igång och blir lite varm i kläderna och svettas så är det ju så underbart härligt. Man rör på sig och får ut allt dåligt som finns i kroppen. Aggresioner och ilska bara forsar ur en så man nästan tror att det ska bli skador på golvet för att det läcker så..! Kanske inte riktigt, men nästan så känner jag i alla fall. Är jag väldigt arg så är det helt underbart att få värma upp och bara få slå ur sig ilskan på vad det nu än är vi gör. Och man sover ju så himla härligt på natten efter ett ordentligt danspass med. Man drömmer inget, man vaknar aldrig och tror att det är någon brevid sängen och man vaknar och är mer än redo att ta tag i den nya dagen med rep som väntar.
Menmen, nog snackat nu. Jag måste få lite tystnad och mat innan jag går och dansar mig trött så jag kan sova i natt.
//Anna
Då blir det flyttlaaaaaaass, flytt-, flyttlaaaaaaass!
Nu snart bor jag och Sandra i den nya lägenheten! Äntligen! Som vi har väntat på att få flytta in och nu i helgen så blir det flyttlass efter flyttlass som kommer åka till Agnetebergs herrgård för att få in möbler, kläder och tallrikar med mycket annat som man ska ha i en lägenhet. Så imorgon drar ciruksen igång när våra föräldrar träffas för första gången, haha. Fast det ska nog inte bli några problem skulle jag tro, mamma och Ann-Cathrin verkar komma bra överens på telefon så...
Igår kväll försökte jag börja packa ihop lite saker på elevhemsrummet som jag nu har spenderat de senaste två åren under skoltid. Måste säga att jag inte riktigt visste i vilken ände som var bäst att börja i, men det blev tillslut garderoben. Jag fyllde en väska med kläder och insåg att jag har alldeles för lite väskor och lådor att fylla alla andra saker i...! Men mamma är bra och fixar bananlådor åt mej som jag kan packa i. Men i vilket fall som helst så drabbades jag av en tanke som sa att jag faktiskt inte kommer bo på elevhemmet längre och blev helt överväldigad. Jag kommer inte kunna gå in på mitt rum längre och bara gömma mig när jag är här, för då blir nog inte Willie som ska ta över mitt rum så himla glad. Jag kommer varje kväll åka från elevhemmet för att åka hem till en annan lägenhet, precis som Hannes och Matilda har gjort nu i flera år. Det kommer nog kännas lite konstigt att se andra möbler i rummet till en början, men jag tror nog att Willie kommer ta hand om det.
Det var på detta elevhem som jag faktiskt fann mej själv bland nya vänner och som jag antagligen kommer ha väldigt starka känslor för hela mitt fortsatta liv. Det kommer bli tomt att inte alltid höra Magnus öva på gitarren, ha Johan som kommer upp och sjunger för glatta livet i trappuppgången eller att Mirja kommer in och dansar några steg innan hon virvlar bort igen. Men de kommer antagligen vara kvar här så om jag saknar det allt för mycket så är det nog bara att komma upp och sätta sig i en soffa här skulle jag tro.
När Hannes flyttade tillbaka till hans lägenhet kändes det som om att vi aldrig mer skulle få se honom, men han var ju här lika mycket som förut bara att han sov där i princip. Det kanske är så det blir för mej och Sandra med, att vi är här största delen av tiden men att vi sover i lägenheten. Men vi får se. Först och främst ska vi flytta in och så får vi se vad som händer sen...
Fallet nerlagt - presentkort till mej.
Var på Amigos förut och pratade med dem om att jag blev sjuk. Så fort jag nämnde att jag blev sjuk av maten släppte de 4 som var bakom allt de hade i händerna för några minuter för att höra vad det var jag sa. Kände att uppmärksamheten inte var något att slösa på så jag berättade att det inte bara är mjöl som är gluten utan det kan även vara andra saker som har spelat in i min allergiattack, såsom ströbröd, fritering m.m. Så gubben som vi hade beställt av igår tog fram ett paket med falaflar (instickande fråga: hur säger man falafel i plural?!) så jag fick läsa vad det innehöll. Det visade sig att det inte var något i just dem, så jag frågade om de friterade dem, vilket de gjorde. Jag berättade då att det antagligen var det som hade utlöst det hela, igen, och de frågade om jag ville ha en ny tallrik?! WHAT?! Som tur var var det inte gubben som vi hade beställt av igår utan en kille som gjorde maten som tappade intresset för mitt lilla missöde efter ungefär en halv minut och fortsatte göra mat till de andra kunderna. Men jag förklarade för dem att jag inte ville ha något nytt utan att jag bara ville informera dem om att om det kom in någon mer och frågade om tallriken är glutenfri så kan de säga att den inte är det. De var mycket tacksamma för att jag hade kommit in och berättat detta och fick till mitt förfogande ett presentkort på 100 kronor på Amigos som plåster på såren.
Väldigt gulligt på ett sätt att de faktiskt tog åt sig och lyssnade på vad det var jag hade att säga och gav mej presentkortet, för det finns många som faktiskt inte vill lyssna på att någon har blivit sjuk av att äta deras mat. Men som jag har skrivit innan så är inte chansen så stor att jag kommer äta där igen, så Matilda som satt i bilen och väntade fick presentkortet av mej. Kände att det var rätt person att ge det till eftersom hon har gått och haft dåligt samvete över att jag blev sjuk för att det var hennes idé att äta falafeltallrik. Men det har jag nu förklarat för henne flera gånger att det faktiskt var mitt eget beslut att lita på gubben bakom disken och ta en risk genom att äta falafel och inte hennes.
Dock bör jag tillägga att det verkligen inte är fel på någon annan mat från Amigos. De gör grymt goda sallader och tydligen pizza också (nog för att jag kan vara dum, men inte så dum att jag beställer pizza, haha) så det är ju inte så att jag sprider budskap om att bojkotta Amigos bara för att jag blev dålig där. Nej, snarare är det så att jag vill poängtera att om man har en allergi så ska man aldrig våga chansa på något som man inte är säker på att det är okej att äta utan att bli sjuk. För det är ju faktiskt inte värt det och som jag skrev innan så är det inte så att alla har förståelse av att man kan bli sjuk av mat som de har gjort utan skyller på något annat. Jag blev väldigt bra bemött på Amigos och om några år kanske jag kan äta där igen. Men just nu håller jag mej nog borta från pizzerier överlag faktiskt, man kan ju faktiskt göra goda pizzor hemma där man vet precis vad som är i.
//A
Grattis!
idag skulle farfar ha blivit 88 år om han hade levt. jag saknar honom så otroligt mycket att det inte finns ord... jag vet inte riktigt vad jag ska skriva så det får bli lite bilder som visar honom från sin bästa sida.
från i påskas när vi hade en jättestor brasa och massor med raketer.
julafton -06 tror jag. Johan hade fått en "huliganmössa" av pappa i julklapp och farfar tyckte det var jättekul att prova den.
Syskonskaran f.v. farfar, Arvid, Birger, Gustav och Anna-Brita. taget på första dagen av släktträffen vi hade på Lidhult på farfars sida.
denna bild som vi fann när vi städade i huset under helgen får avsluta. tror med stor sannolikhet att det är faster Britta i bakgrunden och farfar sitter och är allmänt busig. det var det han var bäst på och han var det ända in i det sista.
Jag kommer alltid älska dej!<3
Hej på Mârten!
idag är det mâten här i arvika. eller, det är ju hela helgen men det börjar idag med alla karuseller som har stått på tivoliplatsen sen i måndags och imorgon kommer hela stan att fyllas av gatustånd som säljer allt från strumpor till leksakspistoler. ganska kul ändå att gå runt och bara titta på folk och umgås lite.
men ikväll så är vi några stycken som ska ut på Ritz för det är Bob Hund där ikväll så det blir kul. få klä upp sig lite och bara ha kul med vännerna är nog bland det värdefullaste som finns tror jag.
jag har en känsla av det är något som kommer hända ikväll med som inte är riktigt planerat. kan inte säga om det är bra eller dåligt, men det är nånting i allafall. hoppas på att det är något bra, annars kan det förstöra en hel kväll. man har haft kul innan och sen händer något och stämningen bara dör och det inte blir kul alls längre.
igår pratade jag med Anna med om hur jag känner med allt och att jag nog behöver hjälp. så hon skulle prata med lite folk och kolla runt lite. känns väldigt bra att jag äntligen inser att jag faktiskt behöver hjälp. för jag kommer från en släkt full av "o-hypokondriker", med andra ord: "det är inte så farligt, jag behöver ingen doktor, för då visar jag svaghet" ungefär. både farfar och Lars-Eric var sådana och Pappa är likadan än. så när jag började känna att jag kanske behövde nån att prata med så dröjde det inte många sekunder innan det dök upp två små "gubbar" på axlarna som var oense om vad jag kände och hur jag skulle gå till väga. den ena sa att jag gjorde helt rätt och att jag faktiskt behöver nån att prata med som kan få ur mig alla känslor jag går och bär på. medan den andra klagade på mig att jag var vek och fasiken inte behövde nån annan än mej själv för att ta mej igenom allt det som hänt de senaste månaderna. men när jag pratade med Anna så var det som om gubbarna bara försvann och ersattes av att jag kände att jag mådde bättre som tog mitt förnuft till fånga och valde att be om hjälp med att få bli mig själv igen.
"vi tar oss i kragen mamma, vi tar oss i kragen..."
har inte riktigt orkat engagerat mej i att skriva på bloggen det senaste, har väl inte funnits så mycket att skriva om heller och då känns det bättre att låta bli.
jag och min underbara vän sandra har varit och tittat på en lägenhet idag. vi har börjat leta lite planlöst och helt plötsligt dök det upp två på direkten som vi ringde på. så en är avklarad och den andra väntar vi bara på ett samtal från så ska vi gå och titta på den med.
den första verkade fin, dock lite skamfilat i sovrummet, men hyresvärden sa att de skulle nog tapetsera om där så det lät bra. kändes som en riktig "mys-lägenhet" med gamla plankgolv och snedtak i vartenda rum. speciellt toaletten! haha den låg tydligen precis i skarven av en tvärkant på taket, som jag förstod, och det var verkligen vinklar överallt och jättelågt i tak, men som sagt mysigt ändå. väldigt fräscht kök med takfönster och lite nytänkande skåp in i väggen mm.
den andra lägenheten ligger precis intill skolan, vilket är bra eftersom vi är här ganska mycket och det blir inte så svårt att bara springa hem och äta eller nått i den stilen. men vi får se vad vi tycker, är ju några varningsklockor som ringer angående lite saker, men det är det kanske alltid när man ska hyra i andra hand. vilket det är vi ska göra om vi bestämmer oss för lägenheten nära skolan. den andra kommer vi "äga" eller hur mamma uttryckte det.
men nog om lägenhet. jag har bestämmt mej för några mål som jag ska ha under sista året på gymnasiet nu när vi inte har så mycket att göra schemamässigt. det är följande:
- öva mer flöjt! jag ska prata med G och säga åt honom att vi tillsammans sätter ut vilka tider jag ska öva på och sätta ut så att det minst blir 2-3 timmar om dagen och en vilodag. jag har ju tänkt att jag ska söka till musikhögskolan till lärarlinjen och då måste jag verkligen lägga ner mej. dock inte på riktigt heller utan jag behöver ju inte komma in för jag vill gå ett år på folkis först, men det är ju alltid bra att ha sökt en gång om man ska söka igen.
- satsa mer på musiken överlag! jag måste börja inse att jag inte kan vara bra på allt även om jag vill det. jag hade som mål att gå ut gymnasiet med bara VG och MVG i betyg på alla kurser, men nu när det är spräckt så får jag nog inse att jag ska satsa mer på musiken om det är det jag vill hålla på med. det är det Rasmus (pianoläraren) har sagt hela tiden, men jag har ju äntligen börjat fatta vad han egentligen menar nu. kanske lite sent.
- satsa mycket på mitt projektarbete! det låter kanske som en självklarhet, men jag känner att det är ett väldigt stort projekt jag har valt att försöka genomföra. därför måste jag lägga ner lite tid på det och verkligen sätta mej in i vad det är jag ska göra och hur jag ska göra för att få det att funka. jag måste sätta mig in i det program jag måste ha för att få igenom det jag ska arrangera själv och öva mer på gehörsdelen som gör att jag får det som jag vill ha det efter hur låtarna faktiskt låter. så jag ska gå en kurs hos Sebastian tänkte jag för han vet ju hur sådana arr.program funkar.
men nu ska vi till lägenheten och kolla och senare ikväll har jag fått en gratisbiljett av Hannes till Elliot Murphy på Ritz. ska bli kul. har kollat några låtar på youtube nu och det verkar vara bra uptempo/glad musik. de verkar ha himla kul på scen ialla fall och det gör nästan en hel konsert för mej. har artisten kul så smittar det av sig till publiken.
puss och kram // anna
mitt liv under den senaste tiden...
men jag ska i vilket fall som helst berätta att jag nu har klarat av både halbana och teorin inför körkortet, så ja, jag är rätt nöjd med mej själv. haha endast uppkörning kvar med den tar jag inte så hårt på att behöva göra om.
snart ska jag få träffa underbara ida knutsson på saffran & vitlök i sunne över en fika. ida knutsson och jag träffades genom min första flöjtlärare ritha romot som tog med ida till karlstad för att spela i en flöjtorkester som finns där. efter detta har vi haft lite mer kontakt via internet och i våras slumpade det även så att vi tog en fika i arvika när hon hade praktik i den underbara staden. så nu när jag ändå bara går hemma innan skolan börjar så styrde vi upp en fika när hon har flyttat tillbaka till sunne, för att gå sista året på broby grafiska. denna flicka är en mycket snäll person och det är väldigt lätt att umgås med henne måste jag säga. tycker om henne väldigt mycket!
skolan börjar på tisdag och jag kan ju inte säga annat än att jag faktiskt längtar. kanske inte efter läxor och prov, men efter att få umgås med alla mina kompisar som jag har där och att faktiskt få flytta tillbaka till en stad man tycker väldigt mycket om gör att livet känns lite lättare.
sista året på gymnasiet och sen ska man kastas ut i vuxenvärlden utan att veta vad som kommer hända efter sommaren. finns många saker jag är sugen på men har ingen aning om vilken av dem jag ska välja. men det löser sig nog säkert så småningom.
helgen kommer bli en jobbig helg då vi tar farväl av underbara farfar<3 helt klart bland det jobbigaste jag någon gång upplevt, att få reda på att hans liv var över. dock tycker jag att han dog på "rätt plats" om man kan säga så, eftersom han inte har luggit på nått äldreboende, utan fick vara pigg och bo hemma ända in i det sista tills hjärtat sa ifrån. kommer alltid älska dej farfar<3
fyllt år måste jag ju säga att jag har gjort med, 18 bast. fick en underbar födelsedag där mamma och pappa är två stora huvudroller i filmen "dagen då anna fick pengar till en flöjt". var längesen jag var så lycklig. tydligen mamma och pappa med för tårarna lyste på deras kinder med. kanske för att tårarna ofta har luggit nära ytan under de senaste veckorna eller för att de var glada för min skull.
men nu blir det ner till sunne. moppen måste ju underhållas lite nu innan man kanske kan ta bilen överallt.
puss och kram // anna
kort uppdatering om lovet
jag har börjat jobba för sommaren. det har varit ganska lugnt än, men om en vecka så börjar jag en av två veckor där jag jobbar 6 dagar och är ledig en. kommer nog vara väldigt trött och inte göra annat än att jobba, sova och äta, men det är definitivt värt det eftersom jag har ganska bra betalt.
en av dessa två veckor är det frykdalsdansen med. hela sunne blir befolkat med dansglada människor från många ställen i sverige och även utlandet, dock är det nog flest norskar som kommer. inget fel på dom, men när dom får lite i sig är det bara lite svårt att förstå vad de säger. haha då kommer antagligen sandra och matilda upp hit och ska bo hos mej. så på morgonen åker jag till jobbet medan de är kvar hemma och har det mysigt med min familj som har semester, sen får nog mamma hämta mig när jag slutar klockan 18, och sen fräschar vi till oss och åker och har kul på natten och sen upp och jobba igen. hoppas verkligen att de kan komma upp nu som vi har tänkt.
på tal om de brudarna så var jag ju faktiskt till arvika förra veckan och hade mys. på fredagen grillade vi (jag, matilda, mirja, magnus, tilda, hannes och sandra) ute på sågudden. mycket mygg men mysigt som sagt. lördagen skulle spenderas utanför lindex av en del för de hade satt ihop ett band som skulle spela där på barnens dag. tittade på dem lite innan jag och tilda åkte iväg och spelade på ett bröllop. gick ganska bra och vi fick bra lön med, haha, men det är inte lönen som är det viktigaste utan att man blir tillfrågad tycker jag. är alltid kul att bli anställd för att spela på en "högtid" eller vad man ska kalla det.
söndagen spenderades vid ingestrand med sandra, magnus, matilda, hannes och mathea. vi hade underbart skönt i värmen och badade väldigt mycket eftersom det var över 30 grader i solen mitt på dagen. lite grill på kvällen och sen på måndagen tog jag bussen ut till mormor och morfar där mamma var och sen åkte vi hem. en väldigt bra helg måste jag säga och jag tackar alla inblandade.
igår kväll hade vi LRF-fest här hemma. LRF står för LantbrukarnasRiksFörbund så det är bänderna i sunne som kommer hem till oss varje sommar i början av juli och har grill-knyt, tipspromenad och den obligatoriska fotbollsmatchen tolv på natten där barnen möter de vuxna. det är alltid lika trevligt och traditionerna börjar sätta sig nu efter ca 8-9 år.
men nu blir det nog sängen tror jag. ska ju upp vid 7 imorrn för att duscha och hinna med bussen til jobbet. men lite läsa blir det nog innan jag somnar. läser nu en jättebra bok som heter Låt den rätte komma in. den gick på bio i vintras och när jag såg boken så köpte jag den och några andra. sen blir det nog att se filmen med. älskar att se film på en bok jag har läst. man kan sitta och jämföra under filmens gång hur man själv har sett saker i boken och hur regisören har framställt dem osv.
nej, nu får jag sluta.
chip (som razz skulle säga) // anna
göteborg med brudarna!
sitter just nu och kollar på tågtider till och från göteborg. det är så att jag och tjej-gänget från sunne ska dra ner dit den 7 augusti och bli fotade av ett ställe som heter Model lab. så vi ska bli sminkade och sen fotade och vi kommer ha superkul! men för att ta det hela från början...
i våras (tror jag det var iaf) så ringde det upp en agentur (Model lab) till mathea och frågade om hon var intresserad av att ta med sig 5 kompisar och bli fotade nerre i göteborg. det ville hon såklart så hon drog med sig anna, sandra, joëlle och maria ner till götet en dag. där fick de tydligen "rekomendera" folk som dom tyckte skulle få prova på detta och sandra rekomenderade mig. så jag riktar ett stort tack med kram för detta!
så nu i veckan så ringde de och frågade mej om jag var intresserad av att göra samma sak. så jag sa att jag skulle kolla runt lite och dagen efter var det bestämt.
så den 7 augusti är det inte längre säkert på gatorna i göteborg för då kommer det sunnefolk dit. haha! hoppas bara att vi blir alla som jag har tänkt, det var så längesen vi var samlade och verkligen gjorde nått tillsammans..
jag är helt uppspelt över detta. jag har aldrig varit den som vill stå i rampljuset och synas, men jag blir mer och mer bekväm med att folk faktiskt ser mej, eller hur man ska uttrycka det. så att få bra guidning för att fotas låter så himla kul, för man kan ju ha användning för det efteråt kanske. och när man ser vilka underbara bilder det blev på tjejerna från arvika så blir jag om än mer sugen på att det snart ska vara den 7 augusti!
min hektiska vecka på ingesund
tisdagen innebar mer rep och första draget (när man drar igenom hela programmet i rätt ordning första gången). gick ganska bra ändå tycker jag. dock var det lite panik efter draget för jag kom på att jag skulle med bussen 10 min innan den gick från ingesund. så det var till att rafsa ihop grejerna fort som attan och springa. rasmus gav mej tipset att springa över folkis gräsmatta och genskjuta bussen vid "gula villan" och jag han precis, dock upptäckte jag när jag satte mej på bussen att min väska hade gått upp och min kamera hade åkt ur. så jag har superpanik och börjar ringa runt till folk och får tillslut tag i Ulrika på Lingans mobil och började förklara vart den låg och att Matilda skulle ut och leta som ett as efter den, och innan jag hade hunnit förklara färdigt så tar pengarna på telefonen slut, så jag skriker ut i bussen att jag måste låna en telefon för det är jätteviktigt. busschaffisen som är snäll lånar mej sin telefon så jag ringer och pratar lite mer med Ulrika innan jag går av bussen. kommer upp på elevhemmet och tar mej en banan för att jag är väldigt hungrig och drabbas av nått stressanfall och blir helt apatisk och orkar inte ens föra bananen till munnen för att äta.
som tur var så fann Matilda min kamera, och efter det så älskar jag henne mer än nånsin!
onsdag var som sagt premiärdag och det gick väldigt bra! det blir en helt annan sak när man får på sig scensminket, får håret uppsatt, ljud i medhörningen och passande ljus till numret man är med i. man blir bara mer och mer taggad att göra så bra ifrån sig och förmedla känslan man har ut till publiken. för att stå på scen är så underbart kul, jag som alltid har varit den blyga och aldrig vågat vara i centrum över huvudtaget, står nu på scen och kan inte annat än älskat det mer och mer för varje gång.
igår var jag uppe tidigt för att fortsätta med ett matteprov. men jag skulle ändå inte få mer än G+, efter att ha gjort en massa slarvfel och så, så jag stuntade i allt och tar ett G i betyg. lite segt, men det blir kanske bättre och lättare till hösten när jag läser matte C.
föreställning 2 på kvällen. gick inte lika bra som på onsdagen, men vi fick en bra recention i tidningen ialla fall så det är ju bra betyg.
men nu ska jag och matilda laga lite mat och fira magnus som fyller 19 år idag. så det blir lite party för han ikväll med massa trevligt folk. och imorrn blir det dop i Bogen för Arvid, så det blir upp tidigt och träffa en massa släkt som är lite smått jobbiga i vissa lägen...
puss // anna