Nu snart bor jag och Sandra i den nya lägenheten! Äntligen! Som vi har väntat på att få flytta in och nu i helgen så blir det flyttlass efter flyttlass som kommer åka till Agnetebergs herrgård för att få in möbler, kläder och tallrikar med mycket annat som man ska ha i en lägenhet. Så imorgon drar ciruksen igång när våra föräldrar träffas för första gången, haha. Fast det ska nog inte bli några problem skulle jag tro, mamma och Ann-Cathrin verkar komma bra överens på telefon så...

Igår kväll försökte jag börja packa ihop lite saker på elevhemsrummet som jag nu har spenderat de senaste två åren under skoltid. Måste säga att jag inte riktigt visste i vilken ände som var bäst att börja i, men det blev tillslut garderoben. Jag fyllde en väska med kläder och insåg att jag har alldeles för lite väskor och lådor att fylla alla andra saker i...! Men mamma är bra och fixar bananlådor åt mej som jag kan packa i. Men i vilket fall som helst så drabbades jag av en tanke som sa att jag faktiskt inte kommer bo på elevhemmet längre och blev helt överväldigad. Jag kommer inte kunna gå in på mitt rum längre och bara gömma mig när jag är här, för då blir nog inte Willie som ska ta över mitt rum så himla glad. Jag kommer varje kväll åka från elevhemmet för att åka hem till en annan lägenhet, precis som Hannes och Matilda har gjort nu i flera år. Det kommer nog kännas lite konstigt att se andra möbler i rummet till en början, men jag tror nog att Willie kommer ta hand om det.
Det var på detta elevhem som jag faktiskt fann mej själv bland nya vänner och som jag antagligen kommer ha väldigt starka känslor för hela mitt fortsatta liv. Det kommer bli tomt att inte alltid höra Magnus öva på gitarren, ha Johan som kommer upp och sjunger för glatta livet i trappuppgången eller att Mirja kommer in och dansar några steg innan hon virvlar bort igen. Men de kommer antagligen vara kvar här så om jag saknar det allt för mycket så är det nog bara att komma upp och sätta sig i en soffa här skulle jag tro.
När Hannes flyttade tillbaka till hans lägenhet kändes det som om att vi aldrig mer skulle få se honom, men han var ju här lika mycket som förut bara att han sov där i princip. Det kanske är så det blir för mej och Sandra med, att vi är här största delen av tiden men att vi sover i lägenheten. Men vi får se. Först och främst ska vi flytta in och så får vi se vad som händer sen...

Var på Amigos förut och pratade med dem om att jag blev sjuk. Så fort jag nämnde att jag blev sjuk av maten släppte de 4 som var bakom allt de hade i händerna för några minuter för att höra vad det var jag sa. Kände att uppmärksamheten inte var något att slösa på så jag berättade att det inte bara är mjöl som är gluten utan det kan även vara andra saker som har spelat in i min allergiattack, såsom ströbröd, fritering m.m. Så gubben som vi hade beställt av igår tog fram ett paket med falaflar (instickande fråga: hur säger man falafel i plural?!) så jag fick läsa vad det innehöll. Det visade sig att det inte var något i just dem, så jag frågade om de friterade dem, vilket de gjorde. Jag berättade då att det antagligen var det som hade utlöst det hela, igen, och de frågade om jag ville ha en ny tallrik?! WHAT?! Som tur var var det inte gubben som vi hade beställt av igår utan en kille som gjorde maten som tappade intresset för mitt lilla missöde efter ungefär en halv minut och fortsatte göra mat till de andra kunderna. Men jag förklarade för dem att jag inte ville ha något nytt utan att jag bara ville informera dem om att om det kom in någon mer och frågade om tallriken är glutenfri så kan de säga att den inte är det. De var mycket tacksamma för att jag hade kommit in och berättat detta och fick till mitt förfogande ett presentkort på 100 kronor på Amigos som plåster på såren.
Väldigt gulligt på ett sätt att de faktiskt tog åt sig och lyssnade på vad det var jag hade att säga och gav mej presentkortet, för det finns många som faktiskt inte vill lyssna på att någon har blivit sjuk av att äta deras mat. Men som jag har skrivit innan så är inte chansen så stor att jag kommer äta där igen, så Matilda som satt i bilen och väntade fick presentkortet av mej. Kände att det var rätt person att ge det till eftersom hon har gått och haft dåligt samvete över att jag blev sjuk för att det var hennes idé att äta falafeltallrik. Men det har jag nu förklarat för henne flera gånger att det faktiskt var mitt eget beslut att lita på gubben bakom disken och ta en risk genom att äta falafel och inte hennes.

Dock bör jag tillägga att det verkligen inte är fel på någon annan mat från Amigos. De gör grymt goda sallader och tydligen pizza också (nog för att jag kan vara dum, men inte så dum att jag beställer pizza, haha) så det är ju inte så att jag sprider budskap om att bojkotta Amigos bara för att jag blev dålig där. Nej, snarare är det så att jag vill poängtera att om man har en allergi så ska man aldrig våga chansa på något som man inte är säker på att det är okej att äta utan att bli sjuk. För det är ju faktiskt inte värt det och som jag skrev innan så är det inte så att alla har förståelse av att man kan bli sjuk av mat som de har gjort utan skyller på något annat. Jag blev väldigt bra bemött på Amigos och om några år kanske jag kan äta där igen. Men just nu håller jag mej nog borta från pizzerier överlag faktiskt, man kan ju faktiskt göra goda pizzor hemma där man vet precis vad som är i.

//A

Jag kommer aldrig mer äta någonting som kommer från Amigos pizzeria i Arvika! Detta efter att jag och Matilda igår var inne där för att frossa i varsin falafeltallrik. Samtalet i disken gick ungfär såhär:

Jag: Hej, är falafeltallriken glutenfri?
Gubbe i kassa: Va? Jo, det är den. För det är mjöl eller hur?
Jag: Ja, det är det. Bra två falefeltallrikar med vitlöksås.

Jag min dumma virrpanna trodde att han faktiskt menade vad han sa, annars skulle jag aldrig i hela mitt glutenintolleranta liv våga beställla en falafeltallrik. Han frågade ju tom om det var mjöl, borde inte det vara åtminstone ett litet tecken på att han faktiskt vet vad han pratar om när det handlar om allergier? Tydligen inte.
Väl hemma smakde det hela underbart och jag har aldrig smakat en så god vitlökssås. Tyvärr så fick Rasmus utstå min lukt av vitlök under pianolektionen och det ber jag hemskt mycket om ursäkt för...! Hoppas han inte tog det alltför hårt..
Men för att återgå till min historia. Efter pianolektionen satte jag mej för att jobba på mitt projektarbete som tyvärr befunnit sig lite i lä under lovet. Jag hann inte göra långt förän jag började må illa och kände mig spyfärdig i hela kroppen och det dröjde inte länge förän jag befann mig inne på toaletten. Lite mycket fakta kanske ni tycker, men då han jag ändå lämnat ute mycket info om vad som hände.
I vilket fall som helst var jag tvungen att ringa till min mor för att kolla om det var så att man kunde få symptmen kräkningar efter att ha ätit gluten. Fick till svar att det kunde det antagligen vara, även om hon aldrig hade reagerat så.
Resultatet av falafeltallriken är så antagligen att den innehöll gluten. Jag har aldrig kräkts förut när jag har fått i mig lite utan har då mest "bara" fått ont i magen och luggit till sängs i några timmar. Men nu har jag teorin om att jag åt väldigt mycket av gluten och då gjorde magen ett uppror eftersom den inte alls är van vid detta och var tvungen att göra sig av med det fort.

Nu har jag sovit som en stock i nästan 12 timmar och är väldigt trött i kroppen och har sjukanmält mig för att återhämta mig efter gårdagkvällen. Dagen skall tillbringas med att ringa till rådgivningen för att höra om det faktiskt kan vara så att min teori stämmer och att hitta något dokument på celiakiföreningens hemsida där det står klart och tydligt vad det innebär att vara gluten intollerant som jag imorgon ska gå till Amigos med för att förklara läget och att jag blev sjuk av deras mat. Hoppas verkligen att de förstår varför så att jag slipper göra en stor ciruks av det hela, för jag skulle mycket väl kunna göra det, men det är så anstängande och jag har inte tiden till det.
Det kanske låter som om att jag överreagerar när jag säger att jag kan dra igång en cirkus av det, men det är faktiskt så att jag har en kroniskt sjukdom som det inte finns något bot för alls, förutom att äta rätt kost dagligen för att må bra. För att jämföra med något så är det som att en person med hjärtproblem inte tar sin medicin varje dag, att en person som har diabetes inte tar sin spruta som får ner blodsockret eller att någon som inte tål pälsdjur går och skaffar sig en luddig liten sak som skäller eller jamar. Min medicin är alltså min mat. Håller jag inte kosten och äter gluten så orsakar det att jag får en inflammation och skador i tunntarmens slemhinna, vilket gör att kroppen inte kan ta upp näringen i maten på ett normalt sätt. I tunntarmen så sitter något som kallas för tarmludd, det är det som tar upp näringen och det sitter längst ut på, i brist på bättre ord, "fingrar" som sitter fast i tunntarmsväggen. När jag då äter gluten kan man säga att det helt enkelt sopar mattan med min tunntarm. Med andra ord, istället för att det sitter "fingrar" med tarmludd på och tar upp näring, blir det helt kalt och slätt i tunntarmen på mig. Som min dietist sa en gång för länge sen: "Tänk er en sån mopp som man sätter fast med kardborre när man städar som det är som långa trådar på. Så ser en normal tunntarm ut på en som inte har gluten. Vänder man däremot på den så att man ser den släta sidan, så ser man hur tunntarmen ser ut på en som ännu inte har upptäckt sin glutenintollerans eller någon som fäljer sin kost men har av misstag fått i sig en bulle eller vad som helst som inte är glutenfritt."

Så, det var förklaringen till varför jag aldrig mer kommer äta på Amigos och varför jag kanske är jobbig ibland och frågar flera gånger om det verkligen är glutenfritt som står till bords... Nu blir det ett samtal till rådgivningen.

//A