Nu snart bor jag och Sandra i den nya lägenheten! Äntligen! Som vi har väntat på att få flytta in och nu i helgen så blir det flyttlass efter flyttlass som kommer åka till Agnetebergs herrgård för att få in möbler, kläder och tallrikar med mycket annat som man ska ha i en lägenhet. Så imorgon drar ciruksen igång när våra föräldrar träffas för första gången, haha. Fast det ska nog inte bli några problem skulle jag tro, mamma och Ann-Cathrin verkar komma bra överens på telefon så...

Igår kväll försökte jag börja packa ihop lite saker på elevhemsrummet som jag nu har spenderat de senaste två åren under skoltid. Måste säga att jag inte riktigt visste i vilken ände som var bäst att börja i, men det blev tillslut garderoben. Jag fyllde en väska med kläder och insåg att jag har alldeles för lite väskor och lådor att fylla alla andra saker i...! Men mamma är bra och fixar bananlådor åt mej som jag kan packa i. Men i vilket fall som helst så drabbades jag av en tanke som sa att jag faktiskt inte kommer bo på elevhemmet längre och blev helt överväldigad. Jag kommer inte kunna gå in på mitt rum längre och bara gömma mig när jag är här, för då blir nog inte Willie som ska ta över mitt rum så himla glad. Jag kommer varje kväll åka från elevhemmet för att åka hem till en annan lägenhet, precis som Hannes och Matilda har gjort nu i flera år. Det kommer nog kännas lite konstigt att se andra möbler i rummet till en början, men jag tror nog att Willie kommer ta hand om det.
Det var på detta elevhem som jag faktiskt fann mej själv bland nya vänner och som jag antagligen kommer ha väldigt starka känslor för hela mitt fortsatta liv. Det kommer bli tomt att inte alltid höra Magnus öva på gitarren, ha Johan som kommer upp och sjunger för glatta livet i trappuppgången eller att Mirja kommer in och dansar några steg innan hon virvlar bort igen. Men de kommer antagligen vara kvar här så om jag saknar det allt för mycket så är det nog bara att komma upp och sätta sig i en soffa här skulle jag tro.
När Hannes flyttade tillbaka till hans lägenhet kändes det som om att vi aldrig mer skulle få se honom, men han var ju här lika mycket som förut bara att han sov där i princip. Det kanske är så det blir för mej och Sandra med, att vi är här största delen av tiden men att vi sover i lägenheten. Men vi får se. Först och främst ska vi flytta in och så får vi se vad som händer sen...