Jag syr mamma! Jag syr!

Jag har aldrig varit bra på syslöjd. I låg- och mellanstadiet så gled jag mest runt och levde på drömmen att det inte spelar någon roll om det ser snyggt ut för det är bara jag som bryr mig i så fall. Väl på högstadiet fick jag skrota den drömmen iochmed att betygen gjorde entré i mitt liv. Jag försökte vara duktig och produktiv på lektionerna, till en början, men än en gång bevisade maskinen för mig att det finns mer än bara raka sömmar att sy. Jag fick med andra ord knappt G i slutbetyg när jag gick ut högstadiet och var nöjd med att aldrig mer i hela mitt liv behöva sy en söm till.
Detta har dock förändrats en smula. De senaste åren har jag tittat beundrande på de som faktiskt kan sy och hoppats att jag någon dag ska kunna ha orken att sy såpass mycket att jag blir bättre.
Det steget kan ha blivit taget igår kväll då jag med mitt nyinförskaffade tyg åkte hem till mamma för att sy löpare till matbordet i Arvika. Jag sick-sackade kanter, nålade fåll och sydde för glatta livet och kände vågen av självförtroende svepa över mig som ett varmt täcke. Jag fick tre mycket vackra löpare att lägga på mitt bord vid middagar och jag blev otroligt nöjd över vad jag hade presterat.
Full av mitt nyvunna självförtroende tog jag mig även an att sy en kudde av en tygbit som ingen ville ha när vi rensade i farmor och farfars hus. Även detta gick över förväntan och jag sög åt mig av alla tips som mamma gav mig under kvällen som en tvättsvamp som suger vatten.
Dock varade inte drömmen alltför länge då mamma bad mig sy en stolsdyna. Jag var med andra ord tvungen att SVÅNGA SAMTIDIGT SOM JAG SYDDE! Paniken steg och jag klarade helt enkelt inte trycket och lämnade över ansvaret till mamma.

Jag är väldigt stolt över mig själv som faktiskt tog tag i min önskan om att kunna sy bra och även om jag bara kom till att sy rakt denna gång är jag fast besluten om att svänga nästa gång jag ska sy något. Jag har fått mersmak av att sy och är redo att utforska nya stigar i området.

//A

(Även om det nu är så att den som läser kan sy och skrattar åt min rädsla för svängar så kan det nog jämföras med att behöva gå på lina första gången 5 meter upp i luften utan säkerhetslina istället för att vara nära marken. Det kan inte annat än sluta illa, så man måste få känna lite på hur det hela går till först innan man slänger sig upp.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0