Så nu var det ett tag sen jag satt här vid datorn och hade så mycket tid att jag kunde få skriva några rader. Fast nu är det ju faktiskt så att ett nytt år har bröjat så jag får väl göra en liten försenad "årskrönika" om året 2009.

2009 har varit ett år att minnas, jag har varit med om så mycket som ger mig erfarenheter för livet.

Början av året var ganska händelselöst, men framåt maj/juni drog hela karusellen igång. Skolan slutade med ett stort brak och man sa hej då till alla sina vänner för en tid och sommarjobbet på ICA Toria tog sin början samtidigt som en ny familjemedlem flyttade hem. Sigge. Det lilla yrvädret som satte fart på hela huset och som slängde sina långa ben hit och dit i sina försök att hålla koll på sig själv.

Sommaren blev även sommaren då jag, Matilda och Sandra hade några underbara verklighetsflykter på Frykdalsdansen. Underbara vänner, mycket dans och fest.. vad mer kan behövas när man bara lever livet och inte behöver tänka på vad morgondagen kommer erbjuda.

Sen hände det ofattbara. 31 juli dog min underbare farbror Lars-Eric i cancer efter bara några månaders sjukdom och helt plötsligt kastades man tillbaka in i den verklighet man för en stund hade lämnat. Man hade varit på sjukhuset och sett både upp och nedgångarna. Ett steg fram, två tillbaka, ett steg fram, två tillbaka... Men när inte kroppen orkar mer så finns det tyvärr inte mycket man kan göra.
Strax efter att man hämtat sig från chocken att Lars-Eric inte längre fanns kom nästa händelse som ett jordskalv som för många månader raserade mitt liv. Farfar. 6 augusti blev din sista levnadsdag och vi alla gick in i en sorts dvala och satte livet på paus.
Begravningarna blev som en förvrängd vardag och för varje dag som gick försvann ni bara längre och längre ifrån oss. Det var den värsta tiden jag har upplevt och det går inte en dag utan att man tänker på er. Älskade och saknade.

Sommaren tog slut och skolan började med att jag tog körkort. Vilken underbar känsla! Första turen helt själv utan att mamma sitter brevid och skriker är helt otrolig. Jag hade bestämmt mig sedan länge att bil skulle jag kunna klara mig utan ett tag och bara låna bilen av mor och far någon gång om det behövdes, men helt plötsligt köpte jag farfars gamla bil av pappa och jag var fast. Även om det inte riktigt var planerat att det skulle bli på det viset, så var det nog det jag behövde just då, en liten förenkling i mitt liv.

Det som tyngde mig mest under höstperioden, förut sorgen som hängde som ett svart moln över mig varje dag, var att jag försummade min alldeles egna, underbara, bästa vän. Jag satte allt som hette socialt liv åt sidan och insåg inte att hon fanns där. Det största misstaget jag gjort i hela mitt liv gjorde att jag höll på att förlora dig med. Som tur är kom jag på mig själv med att vara en idiot av allra högsta grad och du underbara fanns fortfarande där. Vad hade jag gjort om jag hade förlorat dig? Ingen aning. Och jag hoppas att jag aldrg behöver få veta det heller. Du är den bästa Frida och jag älskar dej!

Hösten började gå över i vinter och jag blev helt plötsligt sambo med Sandra i en mysig 2:a med knarrande golvplankor och snedtak. Det var på något sätt ett stort steg in i vuxenlivet att flytta ifrån elevhemmet och till eget boende där man kunde göra precis som man ville, nästan i allafall. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade och jag hoppas att vi  får samla många goda minnen där.

Nyåret blev en dundersuccé. Inflyttningsfesten blev kombinerad med att det nya årtiondet ringdes in. Det blev en fest som jag endast kan komma ihåg som lyckad och otroligt kul. Serpentiner, spel, dans och god mat är de största huvudingredienserna förutom underbara vänner som gjorde det hela ännu mer minnesvärt.

Mitt år har som sagt varit minnesvärt på både gott och ont, men det är det som bygger en människa. Man utvecklas efter vad det är som händer en och vissa saker går inte att påverka. Men man får helt enkelt bara göra det bästa av situationen och försöka leva vidare i nuet och blicka framåt. Jag säger inte att man ska glömma, man behöver bara komma över gränsen för att komma ihåg utan att det gör ont.

För min del så kan 2010 inte bli annat än bra, känns det som. Jag är superexalterad på vad det nya året har att erbjuda mig och jag kommer ta vara på varje chans jag får.

Med detta inlägg önskar jag ett underbart 2010!

/A