Helgen har spenderats i grannhuset här på gården för att plocka ur saker och möbler innan snickarna kommer till veckan och river ut golv m.m. Det känns ganska konstigt att gå där och plocka. De saker som man själv ser lite värde i och vill behålla känns det som om man stjäl, och de saker man slänger för att de är trasiga känns det som om man kanske skulle ha behållit. Allt är helt enkelt uppochner i huvudet, men det är sådant som måste göras.     Jag går hela tiden och väntar på att ni ska komma hem och bli helt förkrossade över vad vi har gjort med era saker, även om jag vet att det inte kommer hända. Ni kommer aldrig komma tillbaka och jag hatar det. Ibland lever jag i illusionen att inget av det som har hänt de senaste åren har hänt och kommer på mig själv med att titta in i huset för att se om ni är hemma så att man kan få gå ner och bara prata en stund. Men i samma stund som jag ser att det är svart där inne så blir jag ett vrak och vaknar upp ur min egen lögn och mår kasst i flera dagar.

Idag skulle farmor ha blivit 90 år. Idag skulle vi ha varit allihop där nere och hjälpt till att duka och göra mat innan vi åt lite ostkaka med grädde och hemgjord sylt. Tänk vad lite det krävs av en för att fantisera ihop hur det skulle kunna vara. Men vi ska åka ner till graven och tända ljus för att hedra henne. Hoppas att det finns ostkaka där du är nu så att ni kan sitta själva och äta gott i alla falla.
Grattis på födelsedagen farmor! <3

//A



Ett kort på en ung farmor som vi fann nere i huset.

Bröllopskortet.

Farmor och Nora, en bekant från USA som var på besök 2004.