Planera bör man, annars... ?
Planering. Det är det mitt liv består mest av just nu. Planering och övning.
Jag tycker egentligen inte om att planera för mycket utan vill ha livet lite öppet så att man kan göra små impulsutbrott och vara lika nöjd för det. Men nu är en tid som jag måste planera och skriva in i almenackan vad och när jag ska göra dem. Nu när jag har min konsert i antågande så måste jag skriva upp reptider och lektioner utöver skolschemat.
Fast samtidigt som jag inte gillar att planera så är det också det enda sätt som kan få mig att verkligen ta tag i att göra saker. tidigare i veckan på min pianolektion gjorde jag och Rasmus ett veckoschema över vilka tider jag ska öva på både flöjt och piano. Det står till och med när jag ska gå och äta. Jag har börjat på det och det funkar helt okej. Nu gäller det bara att få in det i skallen med så att jag har stenkoll på tiderna. Haha.
Och samtidigt som jag planerar saker inför konserten så har jag små planeringsjobb på sidan av lite, men det är lite hemligt så det planerar jag att inte berätta för någon mer än för de som redan vet. Snart infinner sig lovet på riktigt med. Det enda jag egentligen har kvar i skolan är att repa hela dagen imorgon ungefär. Jag ska sunga lite med Charlotta inför intagningsprov, ha flöjtlektion med Gunnar och repa länge, länge på eftermiddagen med min ensemble. Det är kul, men ansträngande också eftersom hjärnan måste vara på helstpänn den mesta av tiden och tänka. Men efter att allt repande är klart så har jag lov och på det har jag inte så mycket planerat känns det som, men det kommer bli fullt upp hela veckan ändå. Jag ska flöja med familjen till Umeå för att min käre bror ska kolla på en skola där, jag har en massagetid, en tandläkartid och en halvt planerad fika att göra, och det känns faktiskt inte som att det ska bli några större ansträngningar för att klara av det.
Nej, nu hade jag planerat att åka hem och städa lite, men det kan vänta tills imorgon innan jag åker till posten för att hämta mitt brev som var för tungt och med för lite porto på.
So long!
//Anna