vaknade med en olustig känsla i kroppen i morse när klockan ringde, ville bara ligga kvar, somna om och strunta i skolan hela dagen. men det är egentligen mot mina principer att stanna hemma för att man inte orkar, så det var bara att släpa sig upp och duscha. dock rann inte den hemska känslan ner i avloppet, tyvärr, utan den satt kvar hela dagen i princip. kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var heller, förutom att det var något som satt i sen igår kväll. men sen kom jag på att det var den sista och ville åter igen bara gå och lägga mej nånstans där det var mörkt och tyst. men det är sånt man ändå inte kan visa ut på nått sätt. tycker bara det blir omständigt när man visar det och alla bara frågar vad det är som har hänt och så kan man ändå inte svara på det för man vet inte själv och ja, bara omständigt.

som tur var blev det lite bättre med lite flöjt och tankarna på annat håll ett tag. konstigt att man kan påverkas så av musik egentligen. man får spela av sig lite och sen mår man lite bättre än innan. uppe på det så blev det en singer/songwriter-konsert på ingesundspuben. sen att man har underbara vänner gör så mycket. att de bara finns där gör så underbart mycket. jag älskar dem allihop!<3

nu känner jag att jag bara måste få skriva av mej lite, så ha överseende med allt som kan vara lite konstigt forumlerat.

jag bara går omkring och tänker på vad som skulle ha varit om inte allt som hän mej under året inte hade hänt. hade jag då varit en annan människa? en sån person som kan hålla gråten inne och som samtidigt kan släppa ut känslorna utan att skämmas? en som inte reflekterar över allt som händer i kroppen när natten kommer och man ska sova och istället ligger vaken för att slippa drömma?
jag vet verkligen inte vart jag ska göra av mej själv ibland. jag vill vara glad, men så fort jag blir glad så får jag dåligt samvete och blir tillknäppt och tyst och funderar på allt möjligt som hänt, bearbetar upplevelser som redan blivit bearbetade för många gånger innan. jag vill verkligen kunna släppa ut allt det som jag har inom mej, men när jag knappt vet vad det är jag vill släppa ut så känns det ändå bättre att stänga in det i den djupaste delen av hjärtat - låter det vänta tills jag har satt en känsla på det hela. jag vill kunna prata med någon som kanske kan förstå att jag är så svart av sorg inom mej att jag knappt vet vad färger är längre. jag vill kunna släppa ut gråten när jag blir påmind, visa att jag faktiskt är ledsen och sörjer. men det går ju bara inte, jag håller istället tillbaka tårarna och tänker: jag kan inte gråta nu, det blir alldeles för komplicerat. men egentligen så är det de bästa, att bara släpppa ut allt och låta det ta den tid det tar. samtidigt känns det som om jag inte kan gå och älta det för länge och skylla på att jag är ledsen, för det är just det de känns som om jag gör - skyller på att jag är ledsen för att slippa ta tag i saker som jag måste ta tag i. jag orkar bara inte.

jag har funderat på det, att jag inte orkar. kanske är det så att jag måste få gå och prata med någon som bara lyssnar? en som kan få ur mig alla konstiga saker jag känner och tänker på jämt, men samtidigt så blir jag lite velig. det är ju andra som har upplevt samma sak, fast värre, som inte går och pratar med någon, betyder det att jag är känsligare än de och tar in alldeles för mycket saker? att jag egentligen borde släppa allt och gå vidare med det som är aktuellt nu. för jag har ju alltid hört hur man inte ska gå och älta saker och ting, men om det är så illa att man håller på att börja gråta på sin pianolektion för att man spelar Amazing Graze så är det något som inte är bra i själen.

jag har alltid varit en positiv och framåt tjej som försöker se det bästa med situationer. varit den som muntrat upp andra när de varit lite nere, lyssnat när de har velat berätta något, tröstat när de varit ledsna, hört på hemligheter som ingen annan får höra men som berättas för mej för att jag inte säger till någon. men nu känns det som om jag inte orkar höra mer, för jag har egna problem som jag måste ta itu med först. det låter så dumt men jag kan inte ta hand om andra och hjälpa dem i deras problem när jag känner att jag knappt orkar vara jag. men missförstå mig rätt, jag vill kunna hjälpa men jag orkar inte jämt, vill kunna lyssna men hör bara vagt och vill kunna trösta men vet inte längre hur jag ska göra för jag är inte tröstad själv.

förstår om det inte är någon som nu kommit såhär långt i texten och orkat läsa mitt hav av känslor som svallar likt en tsunami inuti mej. och om det nu är någon så ger jag den en stor eloge för att ha orkat. jag begär inte att någon ska ha lyssnat på min klagosång men jag vet verkligen inte hur länge till jag kommer orka gå med mina känslor inom mej utan att ha någon att kasta dem på!

tänkte skriva lite kort om hur min helg med sandra i göteborg var.
kom upp på rummet efter lite letande på några bakgator efter hotellet och skulle sen till avenyn för att äta en bit mat på Lilla London som Matilda rekomenderade åt oss. för det första så visste vi inte riktigt vart vi var när vi klev av spårvagnen, men när vi väl hade hittat kung gustav (2,3,5?) så trodde vi att vi skulle hitta. så upp med kartan för att se åt vilket håll vi skulle gå för att hitta avenyn. slutade med att vi var tvugna att ringa sandras mamma för att fråga vilket håll vi skulle på. haha känns lite typiskt oss bänder. men vi fann resturangen tillslut och åt filé mignon black and white (stavningen kanske inte är den bästa där?).

























det var supergott och vi satt och tittade på folk i gummistövlar som var ute på stan nästan till klockan 12. sen blev det spårvagn "hem" till hotellet. väl på spårvagnen kommer vi på att vi inte vet var vi ska gå av så vi chansade lite och gick av på rätt ställe som tur var. sen visste vi ju inte vilket håll vi skulle gå på för att komma tillbaka till hotellet därifrån, allt var ju så annorlunda från när det var ljust ute. men det gick det med och vi kom tillbaka och sov så underbart att vi höll på att missa frukosten.
sen blev det stan innan vi gick upp till Model Lab för att köpa bilder. så jag fick 11 bilder till priset av 10 bara för att jag hade skrivit upp 10 vänner som jag trodde skulle gilla att få komma dit. de blev jättebra och jag kan inte fatta att de lyckas egentligen.

på kvällen åkte vi hem till sandra i brålanda och myste med tacos och Göta kanal 2 på tv. fick även höra hur sandras pappa skrek som brorsan när sverie gör mål i en fotbollsmatch på tv, rätt kul att lyssna på från en annan våning.
söndag förmiddag skulle sandra ha sånglektion med gun-britt, matildas mamma, så jag tog mej en liten promenix och utforskade området lite. var ute och gick i 40 minuter sammanlagt och jag kände mej rätt nöjd att jag hittade tillbaka.

väl tillbaka i arvika tittade vi på lägenheten med ann-katrin. men det får jag berätta om nån annan dag för nu måste jag nog äta nått innan jag svälter ihjäl tror jag. haha

//anna

snart sitter jag och sandra på tåget mot göteborg för en riktigt myshelg där. ska bo på hotel ikväll och gå ut och äta lite gott och sen imorrn ska vi gå på stan och jag ska köpa bilder hos model lab som jag tog i början av augusti. ska bli riktigt spännande att se hur de ser ut faktiskt.
senare på eftermiddagen/kvällen så tar vi tåget hem till sandra i brålanda och sover där en natt och på söndag så blir det en tripp till ikea i karlstad med hennes mamma. så det ska bli mysigt att gå där med dem. jag och sandra kommer antagligen bli helt till oss över allt vi ser som vi skulle kunna göra i lägenheten som vi är intresserade av, även om vi inte ens har fått klartecken att det är vi som ska ha den. haha, men ska prata med mamma om den i helgen lite och kolla om vi ska säga att vi vill ha den, när jag lovade hyresvärden att ringa i början på nästa vecka.

men nu hinner jag inte skriva mer om vi ska hinna med tåget, så en uppdatering om helgen blir på söndag kväll.

ha en underbar helg// anna

har inte riktigt orkat engagerat mej i att skriva på bloggen det senaste, har väl inte funnits så mycket att skriva om heller och då känns det bättre att låta bli.

jag och min underbara vän sandra har varit och tittat på en lägenhet idag. vi har börjat leta lite planlöst och helt plötsligt dök det upp två på direkten som vi ringde på. så en är avklarad och den andra väntar vi bara på ett samtal från så ska vi gå och titta på den med.
den första verkade fin, dock lite skamfilat i sovrummet, men hyresvärden sa att de skulle nog tapetsera om där så det lät bra. kändes som en riktig "mys-lägenhet" med gamla plankgolv och snedtak i vartenda rum. speciellt toaletten! haha den låg tydligen precis i skarven av en tvärkant på taket, som jag förstod, och det var verkligen vinklar överallt och jättelågt i tak, men som sagt mysigt ändå. väldigt fräscht kök med takfönster och lite nytänkande skåp in i väggen mm.
den andra lägenheten ligger precis intill skolan, vilket är bra eftersom vi är här ganska mycket och det blir inte så svårt att bara springa hem och äta eller nått i den stilen. men vi får se vad vi tycker, är ju några varningsklockor som ringer angående lite saker, men det är det kanske alltid när man ska hyra i andra hand. vilket det är vi ska göra om vi bestämmer oss för lägenheten nära skolan. den andra kommer vi "äga" eller hur mamma uttryckte det.

men nog om lägenhet. jag har bestämmt mej för några mål som jag ska ha under sista året på gymnasiet nu när vi inte har så mycket att göra schemamässigt. det är följande:

- öva mer flöjt! jag ska prata med G och säga åt honom att vi tillsammans sätter ut vilka tider jag ska öva på och sätta ut så att det minst blir 2-3 timmar om dagen och en vilodag. jag har ju tänkt att jag ska söka till musikhögskolan till lärarlinjen och då måste jag verkligen lägga ner mej. dock inte på riktigt heller utan jag behöver ju inte komma in för jag vill gå ett år på folkis först, men det är ju alltid bra att ha sökt en gång om man ska söka igen.

- satsa mer på musiken överlag! jag måste börja inse att jag inte kan vara bra på allt även om jag vill det. jag hade som mål att gå ut gymnasiet med bara VG och MVG i betyg på alla kurser, men nu när det är spräckt så får jag nog inse att jag ska satsa mer på musiken om det är det jag vill hålla på med. det är det Rasmus (pianoläraren) har sagt hela tiden, men jag har ju äntligen börjat fatta vad han egentligen menar nu. kanske lite sent.

- satsa mycket på mitt projektarbete! det låter kanske som en självklarhet, men jag känner att det är ett väldigt stort projekt jag har valt att försöka genomföra. därför måste jag lägga ner lite tid på det och verkligen sätta  mej in i vad det är jag ska göra och hur jag ska göra för att få det att funka. jag måste sätta mig in i det program jag måste ha för att få igenom det jag ska arrangera själv och öva mer på gehörsdelen som gör att jag får det som jag vill ha det efter hur låtarna faktiskt låter. så jag ska gå en kurs hos Sebastian tänkte jag för han vet ju hur sådana arr.program funkar.

men nu ska vi till lägenheten och kolla och senare ikväll har jag fått en gratisbiljett av Hannes till Elliot Murphy på Ritz. ska bli kul. har kollat några låtar på youtube nu och det verkar vara bra uptempo/glad musik. de verkar ha himla kul på scen ialla fall och det gör nästan en hel konsert för mej. har artisten kul så smittar det av sig till publiken.

puss och kram // anna