men frida svara! vill bara prata med dej nu, nu, nu! orkar inte sitta och vänta på att du ska svara o de känns dumt att ringa henrik jämt och fråga om du är där. typ som om jag aldrig vill prata med han ... menmen, det finns säkert någon bra anledning till att du inte svarar... typ att det är slut i batteri elr nått...

tänk att man kan längta så efter en person som man såg senast för 3 dagar sen.. ganska otroligt tycker jag nog. men ibland så bara börjar man sakna någon jättemycket och helt akut. lite konstigt, men det är så det kan vara. oftast tror jag det händer för mej när jag vet att jag verkligen inte kan träffa den personen just då. men om man bara kan gå över gatan eller något och träffa personen är det en helt annan sak. då kan man ju bara springa över och säga att man ficj mvg på ett prov eller något och sen springa tillbaka hem. men det blir såå mycket mer besvärligt när man bor i olika kommuner och när ingen av oss har körkort. hur ska vi klara oss om jag flyttar utomlands ett år? kommer det gå över huvudtaget? troligen inte, jag kommer nog tvinga dej att komma och hälsa på. om jag så ska be någon släpa dej på ett flygplan hit. dock tror jag inte att någon kommer behöva släpa dej ombord om du verkligen vill hälsa på.

och nu när jag sitter här och skriver så börjar längta efter en till person, dock kommer jag aldrig mer kunna träffa dej, men det gör ju inte saknaden mindre... om några veckor har det gått ett halvår sen du försvann och jag kan inte fatta att det khar gått så fort. varje steg och varje sekund är bara längre bort från dej och det finns ingen återvändo. gråter vid tanken att en människa bara kan försvinna så kvickt och aldrig mer komma tillbaka...

new york so much colder than I thought and I miss you, miss you!