en liten uppdatering om mitt liv...

vi var på en väldigt bra dansföreställning igår kl 13. den tog upp väldigt bra saker som kränkning och ätstörningar.. en tjej pratade om att alla hade sett henne som en som var för smal och att det hade spridits rykten om att hon hade anorexi, fast att hon egenligen inte hade det, utan bara såg ut så. och jag kände igen mej så himla mycket i det, eftersom jag själv har varit i samma situation en gång och mådde dåligt över det och verkligen mådde dåligt när folk sa att jag var så smal. det är ju det andra kanske kämpar med hela tiden, att dom ska ha den där smala magen eller låren. ofta stod dom och pratade om det i min närhet om det både högt och ljudligt, bara för att dom visste att jag mådde dåligt över det och sen tittade dom på mej och sa: men jag skulle inte vilja vara lika smal som anna förstås, du vet att du är äckligt smal va?! inte det roligaste man kan höra när man är 11- 12 år första gången och sedan förfölja en under hela högstadiet. och den värsta ångesten med allt var just att jag visste att jag inte kunde göra något åt det, eftersom jag visste att det ligger i mina gener. de flesta av min släkt har sett ut som jag när de gick i skolan och det finns som sagt inget att göra åt det. men just de fattade inte det. är verkligen glad att jag har lämnat det bakom mej och har gåttt vidare, för nu mår jag ju bra. visst kan man känna vissa dagar att det vore härligt med några extra kilo så att inte höftbenen stack ut så, men i nästa tanke så bryr jag mej inte. såhär är jag skapad och såhär ser jag ut, de som inte kan förstå det behöver inte yttra sig alls.