har varit lite dåligt med inlägg nu under tiden jag har varit hemma i sunne och tyckt synd om mej själv för att jag har varit sjuk... men det har varit en ganska lugn helg med Sex and the City i broders säng (som faktisk är min egentligen, men generös som jag är så har han fått låna den av mej^^). så där har jag gosat ner mej med både hans och mitt täcke och geléhallon... jag vet, det är riktigt tjockt, men jag skyller på att det är okej att ha det så när man är sjuk.

igår (måndag) ringde jag till trafikskolan och kollade om de hade några tider kvar för intensivkurser under sommaren. och jag tog den sista platsen de hade på hela sommaren, och då måste jag ändå ta lite ledigt från skolan de första dagarna.. men det ska bli ganska skönt att äntligen ha det. man känner sig mer fri och man behöver inte vara lika beroende av sina föräldrar.. även om friheten kostar ca 10 000, men det är värt det!
iaf, så såg jag bara mitt sparande till en flöjt få vingar och bara flyger bort, bort, bort när jag hörde va det kostade med körkort. detta resulterade i ett pengasammanbrott på medelhög nivå (om man nu kan klassa sådana..). jag säger bara två ord: INTE KUL! jag visste/vet kanppt ut eller in. det är så många saker som är viktiga i mitt liv nu och som jag vill prioritera först, men det är så väldigt svårt. jag känner att jag är i behov av en ny flöjt för att  kunna utvecklas mer, jag känner att jag måste ha ett körkort, jag vill kunna ha ett socialt liv med mina kompisar och kunna ta en fika då och då utan att det ska påverkar hela min ekonomi, jag vill kunna förnya min garderob lite ibland, jag vill kunna gå på konserter och på hockey och veta att jag kommer klara mej månaden ut iaf. är detta saker som varenda människa någon gång går och funderar över? antagligen. men varför blir man så frustrerad? är det för att man är girig och både vill äta kakan och ha den kvar? är vi lyckligare om vi har allt? eller är det bara en illusion? en massa frågor utan svar... vi kanske inte behöver ha reda på dem? vad skulle vi då fråga?