prestationen nere vid knäna...
sitter nu och snörvlar vid min skoldator för att vår stationära dator hemma har valt att inte vilja logga in på varken min mejl eller facebook. låter kanske som om jag är beroende av datorn, men så är inte fallet. inte på sommaren i allafall. nej, jag tycker bara att det är skönt att kunna vara lite uppdaterad om vad vännerna har för sig när man inte ser dem på sommaren eller om det är nån spelning på gång någonstans.
i helgen var vi hem till Julia i skogen för att ta avsked av henne eftersom hon åker till nya zeeland tidigt imorgon (tisdag). mamma skjutsade mig från sunne och ut till Julias hus i Takene. hon och hennes familj bodde verkligen jättemysigt, ett sånt hus jag själv skulle vilja ha i framtiden nån gång. vi hade roligt på festen och när klockan slog 00.00 så sjöng vi för Hannes eftersom han fyllde 18 år. så nu är han med vuxen, eller, bara såpass gammal att han nu kan köpa sina egna cigaretter kanske jag ska säga istället. för han kommer nog vara samma gamla busiga Hannes som han alltid har varit, även om han har fyllt 18. haha
under kvällen hos Julia kände jag mig inte riktigt kry hela tiden. jag hade vaknat med ont i halsen på morgonen, men inget mer så jag tog det bara lite lugnt och tänkte inte så mycket på det. jag, Magnus och Anna åkte hem ca 1 på natten och när jag kom till elevhemmet var jag så trött att jag stupade i säng direkt. dock frös jag hela natten och var tvungen att sätta på mej ett par tjocka strumpor, byxor och lägga en filt över det tjocka täcket, men ändå frös jag. så på morgonen kände jag att jag hade feber och kände mej bara sunkig och ville bara hem även om jag hade tänkt stanna tills i morse där och komma hem mitt på dagen ungefär.
_____________________________________________________________________________________________
så nu sitter jag här med lite feber-känningar i kroppen och har beslutat mig för att inte gå till jobbet imorrn. känns lite sådär att inte kunna gå dit, men som pappa sa förut: "hälsan kommer ju alltid före jobbet, hur mycket man än vill gå dit." och det stämmer ju, för om man inte tar hand om sig själv och sin kropp i första hand, vem ska då göra det? nej, man måste ta vara på sig så att man håller ett helt liv. dock har jag lite svårt att inse mina begränsningar ibland och vill ta tag i allt och fixa allt på en gång. ibland känns det som om att om inte jag gör det, så kommer ingen annan att göra det heller. men där tänker jag ju helt fel egentligen. såklart att det alltid finns någon som fixar saker som inte blir gjorda, även om inte jag gör dem. på jobbet till exempel. om jag ska dit för att plocka varor en dag och sen blir sjuk som nu, så är det ju helt självklart att det är någon annan som kan plocka varorna istället och gå min tid så att det stämmer i schemat. dock är det ju inte så i skolan. där måste man ju göra allt själv, men det är ju en annan sak också. där bestämmer man ju själv hur mycket man vill lägga ner sig och hur mycket man orkar prestera. jag vill gärna ha så höga betyg som möjligt och gick därför in med inställningen när jag började 1an att jag inte skulle få ett enda betyg under VG under hela min gymnasietid. första året gick det bra, även om jag kämpade hårt, men nu i år så fick jag ett G i matematik B, just det ämne som jag har satsat mest på under året, just för att jag vet att jag har lite svårt för mej ibland innan jag fattar. det var en fruktansvärd besvikelse för mej att jag kämpade så hårt för något som jag aldrig fick. ett VG.
men sen kan man ju se på det följande: jag gjorde mitt bästa och bättre kan jag inte göra. och jag håller fullkomligt med om det, när det gäller andra. jag själv tar nästan aldrig åt mej när någon säger så till mej, för jag blir så besviken på mej själv att jag inte nådde det mål jag själv hade satt upp. ett mål som jag hade gjort upp med mej själv efter mina begränsningar som jag inte kunde hålla. ska jag göra något vill jag gå in till 100 % och göra det bra om det ska vara något att hänga i granen, annars kan det kvitta helt.
men nu ska jag inte deppa ihop för mycket. här sitter jag och tänker tillbaka på det gångna året när det är sommarlov och jag har en underbar familj och underbara vänner som ärligt talat skiter i om jag inte får VG i varje kurs jag läser. till hösten tar jag nya tag och siktar därför på att ha VG i de nya kurserna istället för att hänga upp mej på det som finns bakom mej.
Hakuna matata helt enkelt!
i helgen var vi hem till Julia i skogen för att ta avsked av henne eftersom hon åker till nya zeeland tidigt imorgon (tisdag). mamma skjutsade mig från sunne och ut till Julias hus i Takene. hon och hennes familj bodde verkligen jättemysigt, ett sånt hus jag själv skulle vilja ha i framtiden nån gång. vi hade roligt på festen och när klockan slog 00.00 så sjöng vi för Hannes eftersom han fyllde 18 år. så nu är han med vuxen, eller, bara såpass gammal att han nu kan köpa sina egna cigaretter kanske jag ska säga istället. för han kommer nog vara samma gamla busiga Hannes som han alltid har varit, även om han har fyllt 18. haha
under kvällen hos Julia kände jag mig inte riktigt kry hela tiden. jag hade vaknat med ont i halsen på morgonen, men inget mer så jag tog det bara lite lugnt och tänkte inte så mycket på det. jag, Magnus och Anna åkte hem ca 1 på natten och när jag kom till elevhemmet var jag så trött att jag stupade i säng direkt. dock frös jag hela natten och var tvungen att sätta på mej ett par tjocka strumpor, byxor och lägga en filt över det tjocka täcket, men ändå frös jag. så på morgonen kände jag att jag hade feber och kände mej bara sunkig och ville bara hem även om jag hade tänkt stanna tills i morse där och komma hem mitt på dagen ungefär.
_____________________________________________________________________________________________
så nu sitter jag här med lite feber-känningar i kroppen och har beslutat mig för att inte gå till jobbet imorrn. känns lite sådär att inte kunna gå dit, men som pappa sa förut: "hälsan kommer ju alltid före jobbet, hur mycket man än vill gå dit." och det stämmer ju, för om man inte tar hand om sig själv och sin kropp i första hand, vem ska då göra det? nej, man måste ta vara på sig så att man håller ett helt liv. dock har jag lite svårt att inse mina begränsningar ibland och vill ta tag i allt och fixa allt på en gång. ibland känns det som om att om inte jag gör det, så kommer ingen annan att göra det heller. men där tänker jag ju helt fel egentligen. såklart att det alltid finns någon som fixar saker som inte blir gjorda, även om inte jag gör dem. på jobbet till exempel. om jag ska dit för att plocka varor en dag och sen blir sjuk som nu, så är det ju helt självklart att det är någon annan som kan plocka varorna istället och gå min tid så att det stämmer i schemat. dock är det ju inte så i skolan. där måste man ju göra allt själv, men det är ju en annan sak också. där bestämmer man ju själv hur mycket man vill lägga ner sig och hur mycket man orkar prestera. jag vill gärna ha så höga betyg som möjligt och gick därför in med inställningen när jag började 1an att jag inte skulle få ett enda betyg under VG under hela min gymnasietid. första året gick det bra, även om jag kämpade hårt, men nu i år så fick jag ett G i matematik B, just det ämne som jag har satsat mest på under året, just för att jag vet att jag har lite svårt för mej ibland innan jag fattar. det var en fruktansvärd besvikelse för mej att jag kämpade så hårt för något som jag aldrig fick. ett VG.
men sen kan man ju se på det följande: jag gjorde mitt bästa och bättre kan jag inte göra. och jag håller fullkomligt med om det, när det gäller andra. jag själv tar nästan aldrig åt mej när någon säger så till mej, för jag blir så besviken på mej själv att jag inte nådde det mål jag själv hade satt upp. ett mål som jag hade gjort upp med mej själv efter mina begränsningar som jag inte kunde hålla. ska jag göra något vill jag gå in till 100 % och göra det bra om det ska vara något att hänga i granen, annars kan det kvitta helt.
men nu ska jag inte deppa ihop för mycket. här sitter jag och tänker tillbaka på det gångna året när det är sommarlov och jag har en underbar familj och underbara vänner som ärligt talat skiter i om jag inte får VG i varje kurs jag läser. till hösten tar jag nya tag och siktar därför på att ha VG i de nya kurserna istället för att hänga upp mej på det som finns bakom mej.
Hakuna matata helt enkelt!
Kommentarer
Trackback