Jag är lite arg på mig själv faktiskt. Jag är alldeles för blåögd och tror alltid det bästa om folk. Men det är ju inte alltid så att alla är som jag tror heller, och det slutar bara med att jag blir besviken... Det är kanske låter helt knäppt att jag blir arg på mig själv för att jag försöker se det bästa i folk, men just nu känner jag att det är det som får mig på fall. Gång efter gång dessutom. Så nu ska jag börja sålla lite bland de folk jag träffar och inte tro att alla är små änglar.

Nu har jag skrivit av mig lite, underbart.

Men nu till det jag tänkte skriva om från början. Vi har precis haft arrangemang och komposition med Rasmus och vi skulle nu få börja skriva eget material. Jag har inte varit så intresserad av det tidigare för jag har på något sätt sett begränsning i att bara skriva låtar med text och lite att man är "tvungen" att skriva sånt som har text, ackord och en nynnbar melodi. Men hur som haver så började det hela i eftermiddag när jag hade flöjtlektion med Gunnar. Han gav mig då en låt av en kille som bara blev 26 år och hade skrivit bl.a. en opera, två konserter och några solostycken för olika instrument. Dock levde han ju i början av 1700-talet och då fanns ju inte den populärmusik som finns idag. Men jag blev väldigt förälskad i stycket och har bestämt mig för att ha med det på min studentkonsert.
Men för att komma till det som jag ska komma till så blev jag väldigt inspirerad av det stycket och hade det i tankarna nästan hela tiden efter lektionen. Och nu när vi hade lektionen med Rasmus så sa han att vi skulle börja skriva våra egna låtar. Sagt och gjort. Jag hade i princip bara det stycket i huvudet så jag skrev ett eget klassiskt stycke med inspiration av det. Och det blev en hel låt! Så jag ska prova spela den imorgon när jag övar och se hur det låter och verkar, men jag tror nog att det kan bli rätt så bra. Rasmus tog kopia på den och skulle kolla på den över lovet lite och säga vad han tycker om den, och jag känner att det vore kul om jag kunde skriva till violin- och cellostämmor till, om den nu blir bra.
Men jag har verkligen funnit min nisch tror jag när det gäller att hitta på egen musik. För jag kan ju bara fortsätta skriva nu när jag vet att det går. Jag kan bara ta ett papper och komma på en låt till den sinnerstämning som jag befinner mig i just för tillfället, fast i mer klasssiskt tappning.

Åh vad livet är underbart! Jag har fått mersmak och jag kan ju inte annat än bli bättre!

//A