Låtskrivare: Anna ?
Jag är lite arg på mig själv faktiskt. Jag är alldeles för blåögd och tror alltid det bästa om folk. Men det är ju inte alltid så att alla är som jag tror heller, och det slutar bara med att jag blir besviken... Det är kanske låter helt knäppt att jag blir arg på mig själv för att jag försöker se det bästa i folk, men just nu känner jag att det är det som får mig på fall. Gång efter gång dessutom. Så nu ska jag börja sålla lite bland de folk jag träffar och inte tro att alla är små änglar.
Nu har jag skrivit av mig lite, underbart.
Men nu till det jag tänkte skriva om från början. Vi har precis haft arrangemang och komposition med Rasmus och vi skulle nu få börja skriva eget material. Jag har inte varit så intresserad av det tidigare för jag har på något sätt sett begränsning i att bara skriva låtar med text och lite att man är "tvungen" att skriva sånt som har text, ackord och en nynnbar melodi. Men hur som haver så började det hela i eftermiddag när jag hade flöjtlektion med Gunnar. Han gav mig då en låt av en kille som bara blev 26 år och hade skrivit bl.a. en opera, två konserter och några solostycken för olika instrument. Dock levde han ju i början av 1700-talet och då fanns ju inte den populärmusik som finns idag. Men jag blev väldigt förälskad i stycket och har bestämt mig för att ha med det på min studentkonsert.
Men för att komma till det som jag ska komma till så blev jag väldigt inspirerad av det stycket och hade det i tankarna nästan hela tiden efter lektionen. Och nu när vi hade lektionen med Rasmus så sa han att vi skulle börja skriva våra egna låtar. Sagt och gjort. Jag hade i princip bara det stycket i huvudet så jag skrev ett eget klassiskt stycke med inspiration av det. Och det blev en hel låt! Så jag ska prova spela den imorgon när jag övar och se hur det låter och verkar, men jag tror nog att det kan bli rätt så bra. Rasmus tog kopia på den och skulle kolla på den över lovet lite och säga vad han tycker om den, och jag känner att det vore kul om jag kunde skriva till violin- och cellostämmor till, om den nu blir bra.
Men jag har verkligen funnit min nisch tror jag när det gäller att hitta på egen musik. För jag kan ju bara fortsätta skriva nu när jag vet att det går. Jag kan bara ta ett papper och komma på en låt till den sinnerstämning som jag befinner mig i just för tillfället, fast i mer klasssiskt tappning.
Åh vad livet är underbart! Jag har fått mersmak och jag kan ju inte annat än bli bättre!
//A
Hitta på nått...?!
Jag hatar att det är så, jag vill ha något att göra hela tiden för att jag inte ska blir helt förslappad och inte göra något alls istället. Visst tycker jag att det är härligt att bara få vara ibland och inte behöva göra något eller bara ta det lugnt för att hitta mig själv, men det funkar inte för mig i längden. Jag kan inte gå i flera dagar utan något vettigt att göra.
Just därför är jag orolig att inte hitta något jobb när jag är färdigutbildad. Jag skulle helt enkelt inte bara kunna gå och vänta på att få något att göra. Med det säger jag ju inte att det är så att i så fall bara skulle ligga på sofflocket och inte ta tag i saker, det jag menar är att om man har lämnat jobbansökan till hur många ställen som helst så kan man ju nästan inte göra mer än vänta. Eller?
Jaja, det är väl inte riktigt dags för det än kanske, men jag har väldigt lätt att gå händelser i förväg.
Hur som helst så måste jag snart få något att göra annars går jag åt...!
//A
Rep, Dans, Mat, Sova, Rep, Dans, Mat, Sova...!
Det är verkligen roligt att få märka utvecklingen på sig själv under de veckor som vi har repat låtarna. I början funderar man verkligen på hur tusan det ska gå och hur man ska kunna lära sig allt utantill, men nu när det är mindre än en vecka kvar till konserten så kan man det mesta utantill och kan koncentrera sig på små detaljer istället för stora problem som fanns i början. Det är lycka om nått, i alla fall för mig.
Dock gör allt detta att jag inte hinner öva så mycket på flöjten som jag skulle vilja... Lite dumt, men efter MJ så kan man återgå till det normala övandet igen. För det är ju faktiskt så att när man har hört musik och repat en hel dag så vill man bara ha tyst omkring sig. Man orkar helt enkelt inte öva i flera timmar efter det. Synd, men that´s life ibland.
Snart ska vi även dansa i flera timmar för att sätta danserna till konserten. Man kommer dit och känner att man inte riktigt orkar dansa, men när man väl drar igång och blir lite varm i kläderna och svettas så är det ju så underbart härligt. Man rör på sig och får ut allt dåligt som finns i kroppen. Aggresioner och ilska bara forsar ur en så man nästan tror att det ska bli skador på golvet för att det läcker så..! Kanske inte riktigt, men nästan så känner jag i alla fall. Är jag väldigt arg så är det helt underbart att få värma upp och bara få slå ur sig ilskan på vad det nu än är vi gör. Och man sover ju så himla härligt på natten efter ett ordentligt danspass med. Man drömmer inget, man vaknar aldrig och tror att det är någon brevid sängen och man vaknar och är mer än redo att ta tag i den nya dagen med rep som väntar.
Menmen, nog snackat nu. Jag måste få lite tystnad och mat innan jag går och dansar mig trött så jag kan sova i natt.
//Anna
