då var man tillbaka i arvika igen då. känns faktiskt väldigt härligt att höra livet och rörelsen som en stad innehåller. det blev nog lite för tyst hemma i ingenstans tror jag.

dags för nya tag då coh skola imorrn. vet inte om jag orkar, men har nog inget val. jag vet inte vad det har blivit med mej under lovet. jag har verkligen ingen gnista kvar känns det som. härom kvällen när jag skulle sova så kom jag på att  jag inbte hade övat på flöjten på hela veckan, vilket jag hade tänkt göra. men jag orkade helt enkelt inte bry mej. det var nästan som om en liten röst inuti mitt huvud sa åt mej att det inte är någon idé och att jag borde skaffa mej ett "riktigt" yrk när jag blir vuxen. verkligen inte okej! jag brinner ju för musiken egentligen och blir nästan förbannad på mej själv när jag tänker såhär, men sen gör jag ju inget ändå... jag vet inte om det är att jag inte har någon att jämföra mej med som gär att jag känner mej såhär eller vad det är. jo, jag vet, man ska inte jämföra sig med någon utan köra sitt eget race och så vidare. men saken är den, att eftersom jag är själv med att spela flöjt på skolan så är jag ju automatiskt bäst på det. det finns ingen som man kan jämföra sig med på det sättet. förut, när jag bodde i sunne, så hade jag ju fullt av folk som spelade flöjt runt omkring mej och ville hela tiden bli bättre och bättre. men nu har jag ingen att kämpa emot och då behöver jag inte öva alls. jag tror att det är där skon klämmer, men är inte riktigt säker. måste verkligen prata med G imorrn om det här eftersom jag har känt mej sånhär ett tag. det är inte rättvist mot han att jag inte övar på de läxor jag får och ska öva på, men aldrig orkar. han kanske har en bra lösning åt mej också, som gör att jag får gnistan tillbaka.

men nu ska jag gå och handla lite så att jag klarar mej i veckan. det är något jag orkar och måste göra för att överleva. kanske är det så att sådana saker tar sådan tid och ork på mej att jag inte orkar något annat, som att öva. menmen,  får se vart allt leder...

puss // anna