allt är helt uppochner! fattar inte hur några få ord kan få hela världen att gunga... jag vet ärligt inte vart jag ska ta vägen ibland, vart jag än tar vägen så finns minnena där och man kommer ihåg alla stunder roliga stunder med dej. visst är de bra att jag har så bra minnen med dej, men ibland så vill jag bara bort och glömma, få vara själv ett tag, inbilla mej att allt blir bra igen, som de va förut... jag vet att de inte blir de, men jag måste få göra dehär på mitt sätt.
de känns inte som om jag kommer kunna vara glad på riktigt igen... visst skrattar jag o är glad på utsidan men på insidan känner jag bara gråten o saknaden efter dej...
o så fort jag ser en blomma så är de enda jag kan tänka på hur mycket du tyckte om liljekonvaljer! det stor alltid fräscha liljekonvaljer på bordet när våren kom o dom hade sagit ut o du gick upp till kåken o plockade ... saknaden är stor!