Här sitter jag en fredag och lyssnar på Marit Bergman och bara tar det lite lugnt ett tag. Hennes musik är verkligen bland det bästa jag vet. Jag blir inte annat än glad när jag lyssnar och texterna är så himla bra! Jag var och såg henne första gången live i våras på Scala i Karlstad, snart ett år sen faktiskt, efter att ha lyssnat på henne ett bra tag. På scenen fanns endast ett piano, ljusstakar och en mikrofon. När hon sen kom ut så satte hon ett glas rödvin på pianot och började spela låtar från hennes nya album och även några gamla godingar. Det var inte hysteriskt mycket folk i publiken och det gjorde att det hela blev en väldigt intim konsert. Det kändes faktiskt som om vi satt i hennes vardagsrum och lyssnade på henne. Helt underbar upplevelse verkligen.
 
Så dagen tips blir: Lyssna lite på Marit Bergman, man blir om inte annat lite gladare än innan.

// Anna

Planering. Det är det mitt liv består mest av just nu. Planering och övning.
Jag tycker egentligen inte om att planera för mycket utan vill ha livet lite öppet så att man kan göra små impulsutbrott och vara lika nöjd för det. Men nu är en tid som jag måste planera och skriva in i almenackan vad och när jag ska göra dem. Nu när jag har min konsert i antågande så måste jag skriva upp reptider och lektioner utöver skolschemat.
Fast samtidigt som jag inte gillar att planera så är det också det enda sätt som kan få mig att verkligen ta tag i att göra saker. tidigare i veckan på min pianolektion gjorde jag och Rasmus ett veckoschema över vilka tider jag ska öva på både flöjt och piano. Det står till och med när jag ska gå och äta. Jag har börjat på det och det funkar helt okej. Nu gäller det bara att få in det i skallen med så att jag har stenkoll på tiderna. Haha.
Och samtidigt som jag planerar saker inför konserten så har jag små planeringsjobb på sidan av lite, men det är lite hemligt så det planerar jag att inte berätta för någon mer än för de som redan vet.                                   Snart infinner sig lovet på riktigt med. Det enda jag egentligen har kvar i skolan är att repa hela dagen imorgon ungefär. Jag ska sunga lite med Charlotta inför intagningsprov, ha flöjtlektion med Gunnar och repa länge, länge på eftermiddagen med min ensemble. Det är kul, men ansträngande också eftersom hjärnan måste vara på helstpänn den mesta av tiden och tänka. Men efter att allt repande är klart så har jag lov och på det har jag inte så mycket planerat känns det som, men det kommer bli fullt upp hela veckan ändå. Jag ska flöja med familjen till Umeå för att min käre bror ska kolla på en skola där, jag har en massagetid, en tandläkartid och en halvt planerad fika att göra, och det känns faktiskt inte som att det ska bli några större ansträngningar för att klara av det.
Nej, nu hade jag planerat att åka hem och städa lite, men det kan vänta tills imorgon innan jag åker till posten för att hämta mitt brev som var för tungt och med för lite porto på.

So long!

//Anna

För de som är gluten-, laktos- och sojaintolleranta anordnas varje år en mässa i Sollentuna där man kan gå runt och provsmaka på produkter från olika företag inom "allergibranshen" och även handla lite av deras urval. Ett av företagen heter Hans & Greta och finns i Söderköping och de gör de mest gudomliga bakverk och matbröd. Jag och min mamma brukar åka dit ungefär vartannat år för att inhandla gott bröd och för att uppleva känslan av att bara kunna gå runt och provsmaka utan att behöva fråga om det är glutenfritt eller vad det är för miljö det är bakat i. Jag är med andra ord helt salig över att vara där och speciellt vid montern som säger Hans & Greta.
Vi har inte varit där på några år för att det inte har passat riktigt, så både jag och mamma flög i taket av glädje när en arbetskamrat på ICA sa att de skulle börja beställa hem bröd därifrån.
Så igår åkte jag hem för att äta det jag alltid längtar mest efter hela tiden; ett wienerbröd. Det är så underbart att känna den krispiga konsistensen i munnen att jag bara njuter. Nu har jag 5 stycken wienerbröd i frysen som ligger där för speciella tillfällen.

Det är min längtan, som jag kanske borde ge till läraren i Nutida konst.

//A

Helgen har spenderats i grannhuset här på gården för att plocka ur saker och möbler innan snickarna kommer till veckan och river ut golv m.m. Det känns ganska konstigt att gå där och plocka. De saker som man själv ser lite värde i och vill behålla känns det som om man stjäl, och de saker man slänger för att de är trasiga känns det som om man kanske skulle ha behållit. Allt är helt enkelt uppochner i huvudet, men det är sådant som måste göras.     Jag går hela tiden och väntar på att ni ska komma hem och bli helt förkrossade över vad vi har gjort med era saker, även om jag vet att det inte kommer hända. Ni kommer aldrig komma tillbaka och jag hatar det. Ibland lever jag i illusionen att inget av det som har hänt de senaste åren har hänt och kommer på mig själv med att titta in i huset för att se om ni är hemma så att man kan få gå ner och bara prata en stund. Men i samma stund som jag ser att det är svart där inne så blir jag ett vrak och vaknar upp ur min egen lögn och mår kasst i flera dagar.

Idag skulle farmor ha blivit 90 år. Idag skulle vi ha varit allihop där nere och hjälpt till att duka och göra mat innan vi åt lite ostkaka med grädde och hemgjord sylt. Tänk vad lite det krävs av en för att fantisera ihop hur det skulle kunna vara. Men vi ska åka ner till graven och tända ljus för att hedra henne. Hoppas att det finns ostkaka där du är nu så att ni kan sitta själva och äta gott i alla falla.
Grattis på födelsedagen farmor! <3

//A



Ett kort på en ung farmor som vi fann nere i huset.

Bröllopskortet.

Farmor och Nora, en bekant från USA som var på besök 2004.

Då var första veckan i skolan avklarad. Den har gått superfort och jag vet helt ärligt inte vart den har tagit vägen. Måndagen var helt okej. Vi hade skridskor på gympan, jag som inte har stått på ett par skridskor sen 9an...! Men det gick bra, jag och Maria höll hårt i varandras händer när vi åkte runt, runt på rinken och upprepade de magiska orden för att ta oss frammåt: Vänster, höger, vänster, höger, vänster, höger.... Tillslut gick det riktigt bra för oss och jag ger oss definitivt ett godkänt betyg.

Tisdagen spenderade jag faktiskt framför datorn hela dagen. Jag jobbade på mitt projektarbete där jag har arrangerat några låtar av Stevie Wonder för en "mini-orkester". Så jag jobbade hela dagen med det, hade möte med min handledare som gav mig en läxa i att skriva om ett arr som inte skulle framhäva melodin alls som det var, det var tur att det var den låten för jag gillade inte hur jag hade skrivit den heller. Haha! Jag hade även möte med mina musiker och vi pratade lite om vad som kommer hända nu m.m.

Onsdagen var studíedag så jag satt med läxan hela dagen i princip innan jag, Sandra och Matilda hade tacokväll med Morden i Midsommer. Trevlig kväll må jag säga.

Igår torsdag hade vi kör. Det är nog bland den roligaste av kurserna jag har. Det låter så bra om oss så man kan inte bli annat än glad när jag hör oss sitta och sjunga. Det är som låten säger Musik ska byggas utav glädje! Av glädje bygger man musik! Har man ingen glädje i det man spelar eller sjunger så blir det inte riktigt bra musik, och vår kör har väldigt mycket glädje!                                                                                                            Jag gjorde mig även en liten tur till Karlstad för att gå till tandregleringen (som jag gör en gång i halvåret nu när jag har tagit bort rälsen). Det hela gick påca 10 minuter så det kändes inte så värt att åka nästan 20 mil fram och tillbaka för det. Fast jag fick träffa MIN Frida en liten stund med innan jag gick till tandläkaren. Tyvärr så blev inte det heller mer än några minuter, men där är jag glad över det lilla! När jag hämtade bilen, som jag ahde ställt vid Fridas lägenhet, efter tandläkarbesöket så gick jag helt busigt in och lämnade en liten lapp med några få ord som bara vi kan skratta åt, därav rubriken.                                                                                                           På kvällen var det premiär av Succeduon Anders och Måns. Den halvtimmen spenderades på elevhemmet med mycket godd sällskap, bland annat så hade Pelle hittat vägen från Stockholm. Ett kul återseende.

Idag är jag egentligen ledig, men jag sitter här i skolan ändå. Jag ska öva lite hade jag tänkt och då är det lika bra att vara här i tid. Sen ska jag även möta Anna vid 9 och prata om låten jag har arrat under veckan. Sen ska jag åka till Missionskyrkan och hämta mina täckbyxor som Matilda glömde där igår, åka till ICA och kolla om de har några bananlådor tills helgen nu när vi ska plocka ur Farmor och Farfars hus och om jag hinner och orkar ska jag även åka en sväng till Rackstadmuseét och prata lite med dem, eftersom de än en gång inte har hört av sig.

Som sagt, veckan har gått fort och jag ska njuta av helgen och ledigheten för att ha nya friska tag inför nästa vecka som antagligen kommer gå lika fort den.

//A

Senaste uppdateringen får handla om följande:
- Sökningar
- Köldskador
- Djursjukhus
- Resa

- Sökningar

Jag har sökt till två musikhögskolor! Ingesund och Kungliga musikhögskolan. Jag söker mest bara för att kolla för egentligen vill jag gå på en folkis-linje ett år innan jag på riktigt vill in på lärarlinjen på Ingesund. Men i vilket fall som helst så började nerverna pirra i mig när jag hade klickat i rutan som sa "Skicka iväg ansökan". Som genom ett trollslag blev jag plötsligt medveten om att dessa sökningar kanske bestämmer hur hela min framtid ska se ut...! Läskig tanke, men det blir nog bra, hoppas jag.

- Köldskador

Min underbara far sa för några dagar sen (när det "bara" var 20 grader kallt ute) åt mig och min bror att gå och kolla vattnet i sommarstugan och i farmor och farfars gamla hus. Sagt och gjort, vi drog på oss både underställ, termobyxor och flera lager med halsdukar, tog hunden och gav oss iväg. Som vi själva antagligen trodde så hade det frusit lite i sommarstugan och vi vred på värmen för att det skulle tina upp. Dock var vi inte beredda på att det skulle vara bottenfruset i toaletten i farmor och farfars hus..! Det blev till att starta kaminen och sätta på alla element, som ingen i familjen faktiskt tänkt på att dra igång under vintern, så att värmen skulle infinna sig. Lite dumt att glömma elementen, men det är sånt som händer. I vilket fall som helst tinade rören upp under natten och orsakade en swimingpool i hallen och badrummet och far fick riva ut golv m.m. Visst gillar vi att det är snö och kallt ute, men inte såhär kallt. Jag menar, vi jobbar just nu i skift med att hålla kaminen och värmepannan igång när graderna kämpar sig neråt -30 vissa kvällar. Ge oss -5 för en gångs skull...?

-Djursjukhus

Igår när det var lite mildare ute gick vi ut en sväng. Vi tog inte med oss hunden, för att han hade ont i tassarna efter att ha varit med och hämtat ved, så han stannade hemma. När vi väl kom tillbaka och skulle göra mat hade han redan ätit... EN HEL CHOKLADASK!! Paniken infann sig och vi ringde jourhavande människa på djursjukhuset som sa åt oss att komma ner till karlstad direkt för att han skulle få kräkmedel. Jag och mor kastar i oss lite uppvärmd mat och sedan gick den gamla bilen fort ner till Färjestads smådjursklinik (jag tror faktiskt att jag slog tidsrekord till kliniken). Väl inne fick han en liten undersökning, mat och en spruta och vi fick höra att om ca 5 minuter så kommer han börja kräkas.                                                                                                        Efter ungefär en timme var allt färdigt och vi fick ett saftigt kvitto på över 1000-lappen. Vi älskar vår hund och gör allt för att han ska må bra, men det här var definitivt bland de dyraste chokladaskar vi någonsin fått till jul.

- Resa

För att lätta upp stämningen lite såhär i slutet av inlägget så vill jag bara säga att jag ska iväg på något så kul som "Flöjtfest 2010" i Stockholm! Det är med andra ord en festival, med enbart en massa flöjt! Underbart! Jag ska sitta med och lyssna på en sorts masterclass där några av europas största flöjtister ska spela och på en konsert med Sir James Galway och hans fru (som jag dock inte kommer ihåg vad hon hette förutom Lady.. nånting). De ska tydligen försöka slå världsrekord i hur många flöjtister som kan spela på samma gång, och jag är fruktansvärt spänd inför detta. Så otroligt kul att få vara med om något liknande.                                            Jag ska samtidigt bo hos min pappas faster Anna-Brita och hennes man strax utanför Stockholm och det ska bli kul att träffa dem genom något roligt istället för på sättet vi har träffats de senaste 3-4 gångerna... Jag hoppas verkligen att detta lever upp till mina förväntningar och att det kan bli en bra uppstart till min studentkonsert som är den 11 mars kl. 19.00 på Rackstadmuseét i Arvika.

Ha en fortsatt bra, men kall, dag!

//A 

Jag är lite arg på mig själv faktiskt. Jag är alldeles för blåögd och tror alltid det bästa om folk. Men det är ju inte alltid så att alla är som jag tror heller, och det slutar bara med att jag blir besviken... Det är kanske låter helt knäppt att jag blir arg på mig själv för att jag försöker se det bästa i folk, men just nu känner jag att det är det som får mig på fall. Gång efter gång dessutom. Så nu ska jag börja sålla lite bland de folk jag träffar och inte tro att alla är små änglar.

Nu har jag skrivit av mig lite, underbart.

Men nu till det jag tänkte skriva om från början. Vi har precis haft arrangemang och komposition med Rasmus och vi skulle nu få börja skriva eget material. Jag har inte varit så intresserad av det tidigare för jag har på något sätt sett begränsning i att bara skriva låtar med text och lite att man är "tvungen" att skriva sånt som har text, ackord och en nynnbar melodi. Men hur som haver så började det hela i eftermiddag när jag hade flöjtlektion med Gunnar. Han gav mig då en låt av en kille som bara blev 26 år och hade skrivit bl.a. en opera, två konserter och några solostycken för olika instrument. Dock levde han ju i början av 1700-talet och då fanns ju inte den populärmusik som finns idag. Men jag blev väldigt förälskad i stycket och har bestämt mig för att ha med det på min studentkonsert.
Men för att komma till det som jag ska komma till så blev jag väldigt inspirerad av det stycket och hade det i tankarna nästan hela tiden efter lektionen. Och nu när vi hade lektionen med Rasmus så sa han att vi skulle börja skriva våra egna låtar. Sagt och gjort. Jag hade i princip bara det stycket i huvudet så jag skrev ett eget klassiskt stycke med inspiration av det. Och det blev en hel låt! Så jag ska prova spela den imorgon när jag övar och se hur det låter och verkar, men jag tror nog att det kan bli rätt så bra. Rasmus tog kopia på den och skulle kolla på den över lovet lite och säga vad han tycker om den, och jag känner att det vore kul om jag kunde skriva till violin- och cellostämmor till, om den nu blir bra.
Men jag har verkligen funnit min nisch tror jag när det gäller att hitta på egen musik. För jag kan ju bara fortsätta skriva nu när jag vet att det går. Jag kan bara ta ett papper och komma på en låt till den sinnerstämning som jag befinner mig i just för tillfället, fast i mer klasssiskt tappning.

Åh vad livet är underbart! Jag har fått mersmak och jag kan ju inte annat än bli bättre!

//A

Nu snart bor jag och Sandra i den nya lägenheten! Äntligen! Som vi har väntat på att få flytta in och nu i helgen så blir det flyttlass efter flyttlass som kommer åka till Agnetebergs herrgård för att få in möbler, kläder och tallrikar med mycket annat som man ska ha i en lägenhet. Så imorgon drar ciruksen igång när våra föräldrar träffas för första gången, haha. Fast det ska nog inte bli några problem skulle jag tro, mamma och Ann-Cathrin verkar komma bra överens på telefon så...

Igår kväll försökte jag börja packa ihop lite saker på elevhemsrummet som jag nu har spenderat de senaste två åren under skoltid. Måste säga att jag inte riktigt visste i vilken ände som var bäst att börja i, men det blev tillslut garderoben. Jag fyllde en väska med kläder och insåg att jag har alldeles för lite väskor och lådor att fylla alla andra saker i...! Men mamma är bra och fixar bananlådor åt mej som jag kan packa i. Men i vilket fall som helst så drabbades jag av en tanke som sa att jag faktiskt inte kommer bo på elevhemmet längre och blev helt överväldigad. Jag kommer inte kunna gå in på mitt rum längre och bara gömma mig när jag är här, för då blir nog inte Willie som ska ta över mitt rum så himla glad. Jag kommer varje kväll åka från elevhemmet för att åka hem till en annan lägenhet, precis som Hannes och Matilda har gjort nu i flera år. Det kommer nog kännas lite konstigt att se andra möbler i rummet till en början, men jag tror nog att Willie kommer ta hand om det.
Det var på detta elevhem som jag faktiskt fann mej själv bland nya vänner och som jag antagligen kommer ha väldigt starka känslor för hela mitt fortsatta liv. Det kommer bli tomt att inte alltid höra Magnus öva på gitarren, ha Johan som kommer upp och sjunger för glatta livet i trappuppgången eller att Mirja kommer in och dansar några steg innan hon virvlar bort igen. Men de kommer antagligen vara kvar här så om jag saknar det allt för mycket så är det nog bara att komma upp och sätta sig i en soffa här skulle jag tro.
När Hannes flyttade tillbaka till hans lägenhet kändes det som om att vi aldrig mer skulle få se honom, men han var ju här lika mycket som förut bara att han sov där i princip. Det kanske är så det blir för mej och Sandra med, att vi är här största delen av tiden men att vi sover i lägenheten. Men vi får se. Först och främst ska vi flytta in och så får vi se vad som händer sen...

Var på Amigos förut och pratade med dem om att jag blev sjuk. Så fort jag nämnde att jag blev sjuk av maten släppte de 4 som var bakom allt de hade i händerna för några minuter för att höra vad det var jag sa. Kände att uppmärksamheten inte var något att slösa på så jag berättade att det inte bara är mjöl som är gluten utan det kan även vara andra saker som har spelat in i min allergiattack, såsom ströbröd, fritering m.m. Så gubben som vi hade beställt av igår tog fram ett paket med falaflar (instickande fråga: hur säger man falafel i plural?!) så jag fick läsa vad det innehöll. Det visade sig att det inte var något i just dem, så jag frågade om de friterade dem, vilket de gjorde. Jag berättade då att det antagligen var det som hade utlöst det hela, igen, och de frågade om jag ville ha en ny tallrik?! WHAT?! Som tur var var det inte gubben som vi hade beställt av igår utan en kille som gjorde maten som tappade intresset för mitt lilla missöde efter ungefär en halv minut och fortsatte göra mat till de andra kunderna. Men jag förklarade för dem att jag inte ville ha något nytt utan att jag bara ville informera dem om att om det kom in någon mer och frågade om tallriken är glutenfri så kan de säga att den inte är det. De var mycket tacksamma för att jag hade kommit in och berättat detta och fick till mitt förfogande ett presentkort på 100 kronor på Amigos som plåster på såren.
Väldigt gulligt på ett sätt att de faktiskt tog åt sig och lyssnade på vad det var jag hade att säga och gav mej presentkortet, för det finns många som faktiskt inte vill lyssna på att någon har blivit sjuk av att äta deras mat. Men som jag har skrivit innan så är inte chansen så stor att jag kommer äta där igen, så Matilda som satt i bilen och väntade fick presentkortet av mej. Kände att det var rätt person att ge det till eftersom hon har gått och haft dåligt samvete över att jag blev sjuk för att det var hennes idé att äta falafeltallrik. Men det har jag nu förklarat för henne flera gånger att det faktiskt var mitt eget beslut att lita på gubben bakom disken och ta en risk genom att äta falafel och inte hennes.

Dock bör jag tillägga att det verkligen inte är fel på någon annan mat från Amigos. De gör grymt goda sallader och tydligen pizza också (nog för att jag kan vara dum, men inte så dum att jag beställer pizza, haha) så det är ju inte så att jag sprider budskap om att bojkotta Amigos bara för att jag blev dålig där. Nej, snarare är det så att jag vill poängtera att om man har en allergi så ska man aldrig våga chansa på något som man inte är säker på att det är okej att äta utan att bli sjuk. För det är ju faktiskt inte värt det och som jag skrev innan så är det inte så att alla har förståelse av att man kan bli sjuk av mat som de har gjort utan skyller på något annat. Jag blev väldigt bra bemött på Amigos och om några år kanske jag kan äta där igen. Men just nu håller jag mej nog borta från pizzerier överlag faktiskt, man kan ju faktiskt göra goda pizzor hemma där man vet precis vad som är i.

//A